Hon kallades för Sveriges Martin Luther King

Artikel/Kultur

Katarina Taikon var författare, skådespelare, samhällsdebattör och rom. Genom sin kamp för mänskliga rättigheter lyckades hon förändra romernas livssituation i Sverige. 

Katarina började sitt liv sommaren 1932 i Almbro, Örebro, där hon föddes i ett tält som de flesta romer gjorde på den tiden. Hon var dotter till silversmeden och tivoliägaren Johan Taikon och Agda Karlsson. Hennes pappa kom till Sverige från Ryssland i början av 1900-talet. Han träffade servitrisen Agda Carlsson på en restaurang i Göteborg där han var musiker. Hennes mamma dog när Katarina var bara 9 månader gammal och hon placerades på ett fosterhem i Skellefteå. Sommaren 1939 skrevs hon in som Ketty Karlsson på Umebygdens barnhem på Öbacka i Umeå.

Katarina återvände senare till sin far som spelade och underhöll på öppna fester i staden där hon fick uppträda med att dansa till musiken. Hennes bror gillade inte det, eftersom publiken som uppskattade deras underhållning på kvällen aldrig skulle acceptera att de blev grannar eller att deras barn gick i samma skola.

Katarina giftes bort när hon var bara 13 år

Katarina giftes bort när hon var bara 13 år. Det var ett äktenskap som hon inte hade blivit tillfrågad om och som hon sedan flydde ifrån. När Katarina Taikon var 16 år, 1948, bodde hon på Henriksdalsberget i Nacka och hon fick spelade huvudrollen i Arne Sucksdorffs kortfilm ”Uppbrott”.

Som de flesta Kalderash-romer hade Katarina Taikon inte gått i skola och fick lära sig läsa som vuxen. Hon studerade senare på Birkagårdens folkhögskola och vid Bröderna Påhlmans handelsinstitut. När hon hade lärt sig att läsa började hon läsa det som skrevs om ”zigenare”. Så gav hon ut sin första bok ”Zigenerska”.  Det var då som hon startade sitt långa engagemang för romernas rättigheter och medborgarrättsrörelsen under 1960 och 1970-talet. 

Hon debatterade med Tage Erlander och Olof Palme

Katarina var väldigt modig, som rom och kvinna, att på den tiden våga stå på barrikaden för romernas rättigheter. Hon lyckades förändra romernas situation i Sverige och debatterade med statsministern Tage Erlander och Olof Palme för att få dem att inse diskrimineringen av romerna. Hon blev snabbt en talesperson för romernas kamp för lika rättigheter i Sverige och blev även kallad för Sveriges Martin Luther King.

I det Sverige som Katarina växte upp i levde romer ett kringvandrande liv. Romer hade inte samma rättigheter som andra svenskar, de inte fick gå i skolan eller bo i hyreshus. Romer var illa sedda och utsattes för en omfattande diskriminering. Det var en tid med skallmätningar, rasbiologiskt tänkande och tvångssteriliseringar.

Katarina kämpade med andra aktivister och kulturpersonligheter med att tömma tältlägren och se till att de fick en bostad. Hon möttes av starka reaktioner och fördomarna om att romerna inte kunde klara av att bo i moderna bostäder och att de egentligen inte ville bo modernt med rinnande vatten, el och värme. 

Trots att Katarina fick igenom många förbättringar för romerna som rättigheten att gå i skola och bostad så tyckte hon att det gick för långsamt vad gällde rasismen, diskrimineringen och trakasserierna.

Barnen blev hennes fokus

Barnen blev hennes fokus och det kan vara för att hon själv flyttades mellan fosterfamilj och barnhem som hon ville att barnen skulle lära sig sina rättigheter och ge dem en röst. Hon insåg att ett sätt att påverka var att skriva barnböcker och dela kunskap om romernas liv. 

1969 gav hon sin första barnbok. Den handlade om den romska flickan ”Katitzi”, utspelar sig i Västerbotten och är baserad på hennes egen uppväxt. Katarina Taikon skrev sammanlagt 13 böcker om Katitzi. De blev väldigt populära och blir lästa av många barn än idag. Böckerna filmatiserades och visades i TV under 1979-80.

Bara 50 år gammal drabbades Katarina av hjärtstillestånd och fick svåra hjärnskador av den långvariga syrebristen. Hon låg 13 år i koma tills hon avled 1995 i Ytterhogdal, Hälsingland, utan att ha fått medvetandet tillbaka. Trots sin tidiga bortgång hann Katarina Taikon åstadkomma stora förbättringar och ändra på samhällsdebatten. Hon gjorde livet bättre för många människor och gav dem en röst.  
Katarina Taikon gravsattes på Skogskyrkogården i Stockholm.

Jag säger inget som inte står inskrivet i FN:s stadgar

Själv såg hon sig aldrig som en makthavare, och inte heller som en förkämpe.

”Jag säger inget som inte står inskrivet i FN:s stadgar. Jag har inte kläckt de geniala idéerna om mänskliga rättigheter. Jag vill bara att alla människor ska behandlas lika”, sade Katarina Taikon i en radiointervju från 1975.

I den andan grundades Katarina Taikon-priset som årligen delas ut till dem som arbetar för ökad demokrati, mot diskriminering och för att ge fler en röst. Det är lika aktuellt idag som då.

Anette Meliane

Läs mer om Katarina Taikon-priset här.

Läs om Nyhetsbyrån Järva som fick årets Katarina Taikon-pris.

Print Friendly, PDF & Email