Richard Jomshof, riksdagsledamot för SD, har gjort sig känd för en mycket aggressiv retorik mot islam och muslimer. Nu samlar han sin syn på islam i en bok med namnet ”Kafir”. Boken uppges handla om islam och ges ut på Jimmie Åkessons egna förlag.
Det är naturligtvis tillåtet att kritisera religioner i Sverige. Men det finns en avgörande skillnad mellan seriös religionskritik och en politisk retorik som gång på gång generaliserar om miljoner människor och framställer deras tro som ett kollektivt samhällshot.
Det påverkar hur vanliga svenska muslimer betraktas av andra
Jomshof har offentligt sagt att han ”hatar islam som ideologi” och tidigare gjort mycket långtgående uttalanden om islam och profeten Muhammed. När en etablerad politiker gång på gång använder ett sådant språk är det inte längre bara en akademisk diskussion om religion. Det påverkar också hur vanliga svenska muslimer betraktas av andra människor.
Att bekämpa terrorism och extremism är en sak. Att misstänkliggöra en hel religion och dess anhängare är något helt annat. Det borde vara en självklarhet för varje seriös politiker att kunna skilja på dessa saker.
Vad händer med ett samhälle när en politiker gör en hel religion till en ständig politisk fiende?
Det finns en historisk lärdom som Jomshof och andra högernationalistiska debattörer borde ta på större allvar. Under 1970-talet utsattes finska invandrare i Sverige för rasism och förnedring. Det fanns människor som möttes av uttryck som ”finnjävlar, åk hem”.
Det är en viktig påminnelse om hur snabbt ett samhälle kan börja dela upp människor i ”vi” och ”dom”. Det är samma mekanism: människor med utländsk bakgrund pekades ut som problem, som människor som inte riktigt hörde hemma i Sverige.
Igår var det finnar
Jomshofs egen bakgrund gör frågan ännu mer intressant. Richard Jomshof föddes med namnet Richard Johannes Lohikoski. Det är ett offentligt känt faktum. Den som själv har en familjehistoria som präglats av migration borde därför vara extra försiktig att medverka till en politisk retorik där andra invandrargrupper oavbrutet framställs som ett kollektivt problem.
Historien visar att hatets måltavla kan förändras. I går var det finnar. I dag är det muslimer, människor från Mellanöstern, afrikaner och andra grupper med migrationsbakgrund.
Vi behöver politiker som kan skilja mellan islamism och islam, mellan extremister och vanliga troende, mellan individuellt ansvar och kollektiv skuldbeläggning.
Richard Jomshof får skriva sin bok. Han får kritisera islam. Han får argumentera för en annan migrationspolitik. Han får ifrågasätta religiösa idéer. Men ingen politiker står över kravet på saklighet, historisk medvetenhet och respekt för människors lika värde.
Kahin Ahmed
