Hasret Bozarslan jobbar på hbtqi-mötesplatsen, fritidsgården för Järvas unga hbtqi-personer.
– Jag vill fokusera på det här 100 procent.
Hasret Bozarslan från Husby har i många år jobbat med ungdomsgårdar. Sedan nystarten i mars är hon projektledare för hbtqi-mötesplatsen i Järva.
– När jag blev tillfrågad om att leda hbtqi-mötesplatsen frågade jag mig: Hur ska jag nå dem? Hur ska jag få tag på dem? Det här är inte en målgrupp som kommer fram och presenterar sig.
Hasret Bozarslan sökte inspiration på internet, och hittade dejtingappen Her.
– Det är som Tinder, men också för annat än dejting, som att hitta vänner. Det är svårt när man inte kan dela med sig av sin verklighet till familj och vänner.
Appen Her blev ett sätt för Hasret Bozarslan att inledningsvis få kontakt med hbtqi-personer.
– Det sjukaste jag varit med om var när jag presenterade mig på Her och en kille skrev till mig: ”Jag vet vem du är och du vet vem jag är, men jag kommer inte säga vem jag är.” Jag hade tydligen varit hans fritidsledare.
De behöver bli sedda, hörda och accepterade
Den kontakten bekräftade för henne att hbtqi-mötesplatsen för unga i Järva är viktig.
– Det finns hbtqi-personer här, de behöver bli sedda, hörda och accepterade.
Genom Her fick hon sedan kontakt med två ungdomar, och de bjöd in en tredje person. De tre utgör mötesplatsens nuvarande besökare. Till hösten planeras samarbeten med Järva ungdomsmottagning för att öka mötesplatsens räckvidd.
Jag kan lätt hitta ungdomar om man vill ha kvantitet
Däremot är ett högt besöksantal inte ett självändamål för Hasret Bozarslan.
– Det föreslogs att vi skulle ha en kombinerad hbtqi- och tjejungdomsgård. Varför? Bara för statistikens skull? Syftet försvinner då, det finns risk att någon golar, och att hbtqi-personerna som vanligt inte kan ta plats. Jag kan lätt hitta ungdomar om man vill ha kvantitet. Det är bara att säga att vi bjuder på middag eller åker till Gröna Lund. Men jag är inte en kvantitetsperson, jag vill ha kvalitet.
Tidigare har hbtqi-mötesplatsen haft problem med sina lokaler. Den nuvarande lokalen tycker Hasret Bozarslan funkar bra.
– Den är bra för att den är som en ungdomsgård. De här ungdomarna brukar hänga på ”vanliga” ungdomsgårdar men känner att de inte kan vara sig själva där. Och här kan man göra allt möjligt, spela pingis, kolla på film…
Hur går du till väga för att lära dig att arbeta med hbtqi?
– Jag har sagt till mina chefer att jag vill utbilda mig. Cheferna är öppna för det. Det är inget nytt för mig, jag har vänner som är hbtqi och har haft personer på ungdomsgårdarna som varit hbtqi, men jag har inte jobbat med det i en egen verksamhet så här. Eftersom jag jobbar med det nu vill jag ge allt.
Om ett år kanske du intervjuar mig tillsammans med ungdomarna
Drömmen för Hasret Bozarslan är att hbtqi-mötesplatsen i framtiden blir så självklar att målgruppen kan känna sig stolta över att de varit där, och vågar tipsa om det utan något hysch-hysch.
– Vem vet, om ett år kanske du sitter här och intervjuar mig tillsammans med ungdomarna.
Hon drömmer också om att i längden arbeta med föräldrarelationer, så att det i framtiden finns föräldrar som vet om att deras barn är på hbtqi-mötesplatsen och intresserar sig för det.
Vad skulle du säga till en person som tvekar inför att besöka hbtqi-mötesplatsen?
– Jag skulle nog bara säga att det är okej att vara nervös och osäker, de känner ju inte oss. Jag skulle också säga: Ge det en chans och känn efter. Vi har inget medlemskap, så att man måste fortsätta komma. Och att det här är en viktig mötesplats – den här personen är inte ensam.
Maria Bodin
