“Har vi ett gemensamt fokus kan vi uträtta mycket”

Intervju

Susanne Leinsköld började som stadsdelsdirektör i Rinkeby-Kista den 15 maj, men är inte riktigt varm i kläderna ännu.
– Nej, det har varit sommar och jag har haft semester. Jag känner mig väldigt ny fortfarande.

Men i Stockholms stad är hon ingen nybörjare, där har hon arbetat i 30 år. Hon började som uppsökare med utredningsansvar på missbruksenheten på Södermalm. Där var hon med och öppnade en mottagning för kvinnliga missbrukare och hon har lång erfarenhet av socialt arbete.

– Jag är beteendevetare i grunden och läste mycket pedagogik. Det har varit användbart, mycket handlar om kommunikation, om hur vi får med oss människor och kan vara tydliga. 

Anledningen till att hon stannat kvar inom Stockholms stad är att staden ger möjligheter till att arbeta inom olika områden. 
– Jag har fått både givande och spännande uppdrag, som till exempel när jag fick chansen att bygga upp medborgarkontor på Södermalm. En tid var jag chef för hela Medborgarhuset på Medborgarplatsen, då handlade det mer om kultur och det var jätteroligt.

Susanne Leinsköld har “en rastlös personlighet” och det menar hon är orsaken till att hon har arbetat med såväl stadsmiljöfrågor som äldrefrågor. Men länge stannade hon kvar på Södermalm.
 – När jag till slut vågade mig ifrån söder började jag att utveckla valfrihetssystem i stadshuset. 

Att utveckla valfrihetssystem, vad betyder det?

– Jag såg över hur privata utförare kunde komma in och konkurrera på marknaden, så att det skulle bli möjligt att välja privat drivna vård- och omsorgsboenden, och gruppboenden. 

Tycker du att det har blivit bättre efter privatiseringarna?

Hon tvekar lite innan hon svarar.
– Jag tycker att det kan vara både bra och dåligt med valfrihet. Men det där är en politisk diskussion, som tjänsteman måste man se till att det blir så bra som möjligt.

Efter ytterligare några chefsjobb, då i Skärholmen, blev hon 2015 direktör där. Och nu är hon stadsdelsdirektör i Rinkeby-Kista. Skiljer sig stadsdelarna från varandra? 

– Jag upplever att det är många fler aktörer här på olika sätt och vad det innebär behöver jag försöka förstå. Vi har ett kärnuppdrag som stadsdel, vi ska leverera förskolor, vård- och omsorg, hemtjänst, socialtjänst och fritidsverksamhet.

Civilsamhället ska vara ett komplement

Hon är nu chef för 1400 anställda i en stadsdel med ett starkt civilsamhälle och flera aktiva aktörer.

– När civilsamhället kommer in då ska de vara ett komplement, till exempel till vårt förebyggande arbete. Det är också en hjälp om civilsamhället kan stötta medborgare så att fler hittar det professionella stödet. 
– Kan vi få ett gemensamt tydligt fokus, så kan vi uträtta mycket mer. Utan att för den skull säga att det inte görs mycket redan idag.

I stadsdelen betecknas två områden, Rinkeby och Husby, som särskilt utsatta, enligt polisen.
 – Det som behövs är mer vuxen närvaro, både professionella och föräldrar. Det finns ingen kvick-fix, men vi behöver ett gemensamt fokus. Vi måste hitta varandra för att tillsammans skapa en trygg och trivsam stadsdel.

I Rinkeby-Kista är det förhållandevis få barn som går i förskolan, och det vill stadsdelsdirektören ändra på.
 – Vi når inte alla barn och förskolan är en sådan viktig skyddsfaktor. Vi måste nå föräldrar med information om vad förskolan är. Det är viktigt att ännu fler barn klarar skolan och där är förskolan en viktig start för att göra det.

Jag skulle vilja att de goda berättelserna ska dominera

Susanne Leinsköld önskar att bilden av stadsdelen ska bli en en annan.
 – Jag skulle vilja att de goda berättelserna ska dominera, och att skjutningar och kriminalitet inte får för stor plats. Det är viktigt att känna sig stolt och trygg i den stadsdel där man bor. Kriminaliteten har gått ned. Det är färre inbrott, mindre skadegörelse, fler har jobb och fler klarar skolan. Den utvecklingen måste synas.

Mot slutet av intervjun visar det sig att stadsdelsdirektören har en alldeles egen historia på Järva.
 – Jag är faktiskt uppvuxen här i Järva. Jag bodde i Tensta som tonåring, från jag var tolv år tills jag var 17. Jag gick i Kämpingeskolan och Enbacksskolan.

Kämpingeskolan som idag står tom och oanvänd sedan lång tid.
 – När jag började där var skolan helt ny och verkligen en fin skola.

Järvafältet var min fristad

Susanne Leinsköld höll till i stallet på Eggeby gård på sin fritid och körde travhästar från Solvalla på Järvafältet.
 – Jag älskade Järvafältet, det betydde så mycket för mig när det gäller relationen till djur och natur. I den åldern var det min fristad. 

Är du insatt i vad som är på gång på Järvafältet nu? Med begravningsplatsen och discgolfparken och bygget av hela Förbifarten?

 – Dessa frågor behöver jag sätta mig in i mer. Vi behöver också stärka arbetet kring stadsmiljö och stadsutveckling på förvaltningen. Min ambition är att skapa förutsättningar för det.

Vad vill du åstadkomma? Hur ska ditt eftermäle låta?

– Jag vill att det här ska vara en plats som alla andra. En levande stadsdel som präglas av dem som bor här, där man känner sig trygg och lätt kan mötas. Där folk vet vart man vänder sig för att få hjälp och stöd.

Vad är viktigast för att du ska lyckas?

– Dels behöver jag få med mig människorna i organisationen och i stadsdelen. Jag måste vara systematisk, strukturerad, ha tålamod och vara ödmjuk. Det är inget lätt arbete.

Är det kul?

– Ja, det är jätteroligt. Det är väldigt mycket, men det är kul. Har man valt att jobba inom Stockholms stad, så gör man det för att man tycker om människor. Jag vill bidra till att det blir en skillnad.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email