Två kvinnor vid ett bord + skylt "sesam"

Aktivitetshuset Sesam i Rinkeby är en trygg punkt för boende i Järva som lider av ensamhet och psykiska problem. Men den senaste tidens nedskärningar i verksamheten bekymrar både besökare och personal.

I över 30 år har aktivitetshuset haft sin verksamhet i Rinkeby. Genom åren har många deltagare kommit dit för att träffa bekanta, delta i program och aktiviteter eller ta sig en kopp kaffe. Under pandemin var de tvungna att stänga ner en period, men trots att restriktionerna nu släppt har verksamheten inte helt kommit på fötter igen.
– Vi har inte lika många deltagare som innan pandemin, vi har blivit hälften så många. Det är supertråkigt säger Cattis Simonsson, en av två anställda skötare på Sesam. 

För några år sedan var de tre anställda i verksamheten, men kollegan som gick i pension har inte fått någon ersättare, något som också bidrar till att det är färre aktiviteter nu jämfört med tidigare. 

Verksamhetens syfte är att bryta social isolering och de riktar sig främst till personer med någon typ av psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning. Många av besökarna är äldre människor som antingen är förtidspensionerade eller är långtidssjukskrivna, men Cattis Simonsson säger att alla vuxna som vill får komma till Sesam.

Tråkigt att man ska behöva kämpa så för en måltid

– Det är ingen behovsprövning för att delta i verksamheten. Hit är alla över 18 år välkomna. Men de allra flesta som kommer är äldre människor som vill ha lite sällskap och någon att prata med. Här kan de träffa någon som är i samma situation som dem själva.

Innan pandemin brukade deltagarna arrangera studiecirklar i samarbete med Vuxenskolan, laga mat, baka och äta lunch tillsammans. Men den delen av verksamheten är inte cheferna på stadsdelsförvaltningen intresserade av att återuppta. Cattis Simonsson och hennes kollega Weronica Mustafa säger att de känner sig motarbetade.

– Det verkar som något principbeslut från cheferna bara. De har en möjlighet att bestämma och så gör de det, men det är väldigt synd. Maten kan stå för så mycket, det är gemenskap. När man lagar mat och äter ihop skapas olika tillfällen att börja prata med varandra. Tråkigt att man ska behöva kämpa så för en måltid, säger Weronica Mustafa.

De har åkt till Hellasgården och badat bastu och isvak

Verksamhetens besökare har tillsammans skrivit ett brev till enhetscheferna och förklarat att det varit givande att laga mat ihop och att de saknar det. Dels för att de då kunde stanna över dagen och slippa gå hem för lunch, men även för att få träffa så många andra deltagare som möjligt. 

– De skickade brevet i höstas och har fortfarande inte fått svar. Att laga näringsrik mat ihop bidrog med mycket. Många har inte möjlighet att äta ordentlig mat hemma och vi har många besökare med diabetes och andra sjukdomar. Det händer mycket oftare nu att någon får insulinkänningar och börjar må dåligt säger Cattis Simonsson.

Utöver att fika och prata med vänner kan man gå till aktivitetshuset för att måla, handarbeta, pyssla, odla, låna en dator eller vara med på sittgympa. Torsdagar är utflyktsdag, då går de promenader eller åker kollektivt någonstans tillsammans. Vintertid har de besökt Hellasgården i Nackareservatet och badat bastu och isvak, det är en tradition. Några i gruppen har till och med varit utomlands.

– Vi var i Polen och besökte förintelselägret Auschwitz en gång och några av deltagarna organiserade en insamling till Gambia. De åkte ner med en hel container med kläder och grejer och överlämnade den själva, säger Cattis Simonsson.

Vi hjälps åt här, det är bra stämning

För vissa av besökarna räcker det att lokalen finns och är öppen. Sarwar Said brukar besöka Sesam tre gånger i veckan. Utöver att fika och prata med folk brukar han gå ut med soporna. 
– Vi hjälps åt här, och personalen ställer alltid upp om någon behöver hjälp. Det är bra stämning, inga som gnäller på varandra.

Han är nöjd med verksamheten även om det är färre aktiviteter nu än tidigare, men flera av deltagarna minns och berättar med värme om hur mycket bättre det var förut. Bredvid Sarwar sitter Isabel Eek, hon brukade vara mycket på Sesam, men på sista tiden har det bara blivit en gång i veckan. Hon är frustrerad över att det händer för lite.
– Jag saknar studiecirklarna. Om vi fick tillbaka de aktiviteter som fanns innan pandemin så skulle jag komma hit oftare, inte varje dag, jag har annat att göra också, men några gånger i veckan.

Nyhetsbyrån Järva har sökt de ansvariga cheferna för socialpsykiatrin i Rinkeby-Kista.

Lissett Palma Neira
Anna Nygård
Print Friendly, PDF & Email