Gunilla Moshi går i pension: ”Vill hylla generositet och gästfrihet”

Nyheter

Efter sju år som diakon i Spånga-Kista församling är det dags för Gunilla Moshi att gå i pension. 
– Jag tänker att jag kommer fortsätta bidra.

Gunilla Moshi började sin tjänst i Spånga-Kista församling år 2015, mitt under flyktingkrisen. Tidigare hade hon varit i Stockholms stift, där hon hade jobbat intensivt med att organisera församlingarna för flyktingmottagandet.

Hur kändes det att komma till Järva?

– Roligt. Jag gillade att jobba med sommarkaféerna, att skapa möjligheter för sommarjobb. En gång jobbade jag nio veckor i sträck för att kunna ta emot så många sommarjobbare som möjligt. Som mest tog vi emot 30 ungdomar på sommarjobb, det var 2018.

Under våren 2016 ringde Kjell Johansson, präst i Stockholms stift, till Gunilla Moshi för att uppmuntra henne att söka bidrag till församlingens verksamhet.
– Jag gillar inte att söka pengar sa jag, jag får aldrig något.

Ändå sökte hon pengar, och församlingen fick bidrag. Det gjorde det möjligt att ge kurser i svenska för nyanlända.
– Jag minns en äldre man som lärde sig prata svenska på fem veckor. En annan man skrev sitt första brev någonsin på kursen, till sin mamma i Afghanistan.

Annars möter man bara skit som nyanländ

Kursdeltagarna kom från alla möjliga länder. Vissa var universitetsutbildade, andra kunde inte läsa. Efter kursen kom många in på SFI direkt på C-nivå, säger Gunilla Moshi.

– Vi hade fika och när man avslutade kursen fick man rosor och diplom. Syftet för mig har varit att skapa ett bra möte med Sverige. Det ger goda förutsättningar för ett bra liv och att komma vidare. Annars möter man bara skit som nyanländ.

Svenskkursen skapade dessutom ett sammanhang för kursdeltagarna att stödja varandra i myndighetskontakter. De kunde dela med sig av kunskap och tipsa om till exempel advokater – allt för att hjälpa varandra få uppehållstillstånd.
– Det är inte som att man åker hem när man blir utvisad. Flykten fortsätter.

Gunilla Moshi säger att svenskkursen åtminstone kommer gå under höstterminen med.

Känner du tillit till att kursen kommer finnas kvar, även när du slutat?

– Jag kan bara säga att jag hoppas att den kommer göra det.

Vad kommer du sakna nu?

– Jag bor ju kvar i Hjulsta… Men plattformen där jag verkat försvinner ju delvis. Här hade jag konkreta förutsättningar för att bidra, till exempel söka pengar. På det sättet har jag köpt väldigt mycket SL-kort till folk som behövt. Jag tänker att jag kommer fortsätta bidra. Jag får vila lite nu och se vad som händer.

Medan hon var diakon var Gunilla Moshi med i styrelsen för Folkets hus i Rinkeby. Vid förra årsmötet avgick hon. Folkets hus är för henne en betydelsefull plats med mycket historia.
– Jag bodde i Rinkeby när mina barn var små. Man var tvungen att gå till Folkets hus, för man visste aldrig vad som hände.

Hon minns särskilt bokmässan som hölls i Folkets hus och Abrahams barns julkrubba, som lärde om Isa/Jesus, Maryam/Maria och ängeln Jibril/Gabriel utifrån både Koranen och Bibeln.

När Rinkeby Folkets hus kallar, då kommer man

Ett initiativ som Gunilla Moshi var delaktig i var när Rinkeby Folkets hus bjöd in religiösa företrädare till möten, vilket sedan ledde till en gemensam text om våldet i Järva

 – Att man möts och lär känna varandra är en grundförutsättning. Och det är intressant att när Rinkeby Folkets hus kallar, då kommer man.

Jag har hört klagomål om att du som diakon gett för mycket utrymme och resurser till muslimer. Har det hänt att du fått sådan kritik själv?

– Ingen har sagt det direkt till mig. Jag gillar religionsfrihet, jag är inte ute efter att omvända någon. Om någon vill kan jag berätta berättelser och prata om Gud.

Det kommer inte på fråga att kräva att någon som behöver hjälp ska omvända sig, enligt Gunilla Moshi.
– Den frågan existerar inte i det diakonala arbetet: ”Du måste bli kristen för att jag ska hjälpa dig”. Den här exklusiviteten finns inte heller på samma sätt i andra delar av världen. I Tanzania är alla högtider röda dagar, till exempel.

Gunilla Moshi säger att hon kan ha mer gemensamt med en muslim än en kristen fundamentalist.
– En människa möter en människa. Jag tror Gud har skapat alla människor. Generositet och gästfrihet är bra egenskaper som jag vill hylla.

Maria Bodin
Print Friendly, PDF & Email