Vad gjorde Sveriges kulturintresserade journalister när en av årets mest intressanta – och kanske viktigaste – festivaler med film från orten delade ut pris? Var de ens där?
Årets getstatyett på den fjärde .MOV-festivalen någonsin delades ut under en prisceremoni på lördagskvällen i Folkets Husby. Getpriset 2026 går till Rabarber med regi av Nawroz Zakholy och Inès Toms (Järva).
I huvudrollerna ser vi Adel Ahmad och Nina Rashid som spelar en kurdisk pappa och en dotter som går igenom en riktig relationskris och sorg. Handlingen går att tolka på flera sätt, som en förlust av någon eller ett tillstånd, men också som polariseringshistoria. En kurdisk tjej säger till Nyhetsbyrån Järva att rabarber är något som många älskar, en stark symbol. Handlingen blir flerbottnad med kolonilotten som fond. Utan det vackra fotot av Ronson Huynh hade handlingen inte gestaltats lika bra.
I juryn detta år fanns skådespelaren Gizem Kling Erdogan, regissören Abbe Hassan och filmproducenten Linda Mutawi. När Gizem skulle presentera årets vinnare inledde hon med att tacka för möjligheten att vara en del av juryn och ge beröm till årets deltagare.
– Jag blev väldigt tagen av att det är så hög nivå, sade hon.
Själva motiveringen för vinsten (ett presentkort på 75 000 kronor inklusive tekniskt stipendium hos Storyline och utvecklingsstöd hos Film Stockholm) löd som följer. “Ett koncentrerat och intimt kammarspel, om kärleken mellan en far och hans dotter, där moderns frånvaro ständigt känns närvarande. Med en film som bärs av ett nyanserat skådespeleri, ett ömsint och nära foto, Rabarber träffar djupt…”
Ronson Huynh (Bredäng) fick även ta emot årets hedersomnämnande för sin kortfilm Tomma händer som synliggör hur vietnamesiska arbetare rekryteras till Sverige in i slavliknande arbetsförhållanden mot löften om att de ska kunna tjäna och bo bra. I kortfilmen (med känslan av en långfilm i sitt utförliga berättande) följs tre landsmän som nästlar in sig i en komplex och konfliktfylld vardag, där kamratskap och personliga intressen ställs emot varandra i takt med ett eskalerande pokerspel. Dramaturgin är komplett. Ronson Huynhs begåvning kommer nog att bli än mer uppmärksammad framöver, något som även juryn antydde: “En film med intressant, nyanserat karaktärsarbete, bra skådespel, en exakt och rytmiskt säker klippning samt en egen självsäker ton etablerar filmen en konstnärlig integritet som känns trovärdig och intressant. Filmen har en berörande nerv. Man bär med sig den efteråt. Vi ser en distinkt och konstnärligt medveten regiröst som vi med förväntan ser fram emot att följa vidare.”
Övriga nominerade filmer visades också de på Bio Husby, i Kulturhuset Stadsteatern, där festivalvärdarna Sara och Rim guidade publiken med korta intron och inspel.
En juldröm av Arazo Arif (Gottsunda/Upplands Väsby) fångar en flyktingpappa, spelad av Özz Nûjen, och dottern Zhalas (Novie Dilerdotter) önskan att fira en riktigt svensk jul och finna sin plats i ett samhälle som redan blivit trångt. När Zhala och kompisen Rehana leker intervju på Migrationsverket är det omöjligt att inte skratta, men samtidigt få sig en rejäl tankeställare. Välregisserat och med grymma skådespelarinsatser. Filmen finns redan på SVT Play.
Kan jag ringa upp? av Akar Karami (Vårberg) är som en riktningslös löprunda, med en stor portion humor och stark lokal anknytning då den utspelas i Husby. Handlingen är icke-linjär och går ungefär ut på att en tjej (Nawroz Zakholy) stjäl en klocka och jagas av den fumliga mannen (Adib Moussawi) genom stan, samtidigt som en kille (Suheib Saleh) går på dejt med den allt för självupptagna tjejen (Ranja Barvary)…
I Roj av Aria Anayati (Vallby) får vi genom en cinematiskt följsam blick känna med den 17-årige flyktingen Atens minnen och efterföljande trauma från gasattacken i Halabja 1988. En stark skildring som lämnade salongen helt tyst.
Ryssen kommer av Daniel Basurto (Rinkeby) hade ett mer eller mindre fobiskt tema eftersom den utspelar sig i ett skyddsrum, men också för att de olika karaktärerna ger uttryck för diverse former av beröringsskräck och samhälleliga rädslor. Rasistiska påhopp, misstänkliggöranden och överlevnadsstrategier får samsas med situationskomiken över de senaste årens beredskapshets. En eloge till Basurto för att ha valt ett svårt ämne och som lyckas göra det till en reflektion av så mycket mer.
Getprisvinnaren från 2023, Yohannes Frezgi (Hässelby), återvände till festivalen med sin film Sista måltiden. Filmen beskriver Dawit, en ung man som jobbar på Skansen, och hans bearbetning av pappans bortgång. En fin skildring där en nutida handling får varvas med dokumentära klipp och Dawits självreflekterande berättarröst.
Sammantaget var stämningen familjär under alla filmer och på själva galan i Folkets Husby senare på kvällen. Kanske bidrog den unika blandningen av medverkande, vänner, lokalbor och filmentusiaster till det. Som en i publiken uttryckte efteråt, kan man fråga sig om filmernas grepp blivit mindre aktivistiska? Eller återspeglar de samtiden mer så som den är?
David Johansson
