Ett inslag under den pågående Hälsoveckan för seniorer var aktiviteter på Spånga IP. Utöver zumba och stavgång fanns en sport som verkar vara på frammarsch, nämligen gåfotboll.
– Vi tränar två gånger i veckan, säger Ronny Gyllnérius, ansvarig för sporten i Spånga IS.

Ronny sitter tillsammans med Bengt Turesson och Peter Lennström, båda iklädda matchställ, på bänkarna vid sidan om planen. De har redan spelat en match gåfotboll, på den regnblöta gräsplanen, och ska snart komma igång med match två.

– Ja, det blev några som sträckte sig, det blev halt i gräset, säger Bengt Turesson.

Annons:

I gåfotbollen spelar damer och herrar tillsammans, det är en regel att lagen ska vara mixade.

– Vi spelar i division 2, som är den högsta ligan. Men det är vår första säsong, så vi lär oss, säger Ronny Gyllnérius.

När jag frågar hur Spånga IS ligger till i tabellen vänder Peter Lennström blicken uppåt himlen.
– Fint väder idag…

De ligger näst sist. Men det spelar ingen större roll, för det går inte att åka ur serien. Spånga IS har 24 spelare i truppen, sju är damer. Matcherna är tre gånger 15 minuter, de spelar sex mot sex, utan målvakt, och ingen offside.

– Det är en snäll sport, vi får inte springa, inte nicka och inte tacklas. Men det blir förvånansvärt mycket skador ändå, säger Ronny Gyllnérius.

Det hör väl till åldern, alla spelare är 60+.

– Det är en mycket social verksamhet, vi har trevligt och bjuder alltid på kaffe och nybakat.

Intresset för gåfotboll växer, det märker de i klubben. Flera av spelarna har spelat fotboll tidigare, men några har aldrig gjort det förut. Det går lika bra ändå, intygar de. Reiko Takenaka, från Tensta, är en av seniorerna som hittat till Spånga IP. Hon anmäler sitt intresse.
– Ja, jag vill prova på och se om det passar mig. Jag behöver motion.

Reiko Takenaka

Hon har aldrig spelat fotboll, och ingen annan bollsport heller. Hon berättar att när hon var ung, i sitt forna hemland Japan, var det flera som ville värva henne till basket och volleyboll.
– Jag var längre än alla andra flickor i min ålder, men när de såg att jag inte hade något bollsinne så frågade de aldrig.

Innan match två drar igång är det dags för en obligatorisk gruppbild.
– De som står på huk, är de som kan resa sig efteråt, säger Ronny Gyllnérius.

Kerstin Gustafsson Figueroa