Mycket kan hända under mer än 40 år i ens närmaste närmiljö. Och åtskilliga gånger har jag skrivit om vad som tilldragit sig alldeles bakom vårt hus på Trondheimsgatan 46.
När vi flytta in rådde naturen över den lilla plätten. På ett gammalt foto kan man se fredligt betande kossor på fältet ovanför Husby gård. Men det stod inte länge på förrän dagiset Smultronstället uppfördes rakt under vår balkong. Snart blev vår nyfödda son så stor att han fick börja där tillsammans med andra svenska och iranska barn.
På den tiden störde inte Tidögänget friden med sina utvisningskampanjer. Och vi hade mycket kul och trevligt umgänge med de persiska barna och deras föräldrar. Men småningom stängdes dagiset. Huset övergavs och brann ner 2015.
Det tog lång tid innan brandplatsen röjdes, och senare vart tomten upplag och bas för dem som anla det så kallade kulturstråket. Det var ett liv och kiv den sommarn. Buller och damm. Det var efter det som några stycken av oss i huset – tillsammans med Gunnar Johansson, som fortfarande levde då – skicka in ett medborgarförslag att man borde ta vara på platsen och förvandla den till en blomsteräng. Stadsdelsnämnden svara att det inte var deras tomt, och skicka förslaget vidare i byråkratin. Och av plätten förblev skräpig och vanskött.
Men så för något år sedan började man sköta om den. Det kom upp trälådor med trädgårdsväxter och folk som pysslade om dem. Riktigt mysigt faktiskt.
Och i sommar fick vi plötsligt se kommunalt ekiperade tjinonor med handdragna gräsklippare som gjorde egendomliga gångar och cirklar på slänten nedanför den gamla dagistomten. Man blir alltid misstänksam när det dras igång någon oannonserad aktivitet i ens närhet. Vi undra vad som var å färde.
Men si! Vi upptäcker en skylt. Och står där inte att här ska naturen få råda! Det ska bli en blomsteräng. Insekterna ska få en chans, så de kan pollinera våra växter.
Och blir det överskott av flygfän får väl fåglarna och fladdermössen, som man satt opp holkar åt, något att käka. Med lite fantasi skulle man nästan kunna tro att någon läst vårt fem år gamla medborgarförslag, som vi skrev tillsammans med Gunnar! Han skulle glatt sig om han vetat.
Mats Leander
