Författarna Melody Farshin och Nora Khalil möttes i helgen i ett samtal om fiktion och fantasi i en förortskontext, lett av poeten Abdinasir Ali Shire (Ortens bästa penna 2025).
– Det magiska med berättelser är att vi får tillgång till karaktärers inre liv, sade Melody Farshin.
Järvabon Abdinasir Ali Shire undrade hur de två författarna kom in på skrivandet, och varför de skriver just om orten. Nora Khalil började skriva poesi på sin mobil i gymnasiet och deltog sedan i Ortens bästa poet, det var en uppmuntran att fortsätta. Husbybördiga Melody Farshin, å andra sidan, har alltid varit en skrivande person, men hon insåg först när hon skrev sin tredje bok att hon kunde kalla sig författare eftersom det inte funnits författare som såg ut som hon.
– Jag har försökt skriva om annat, men alltid landat i orten ändå, sade Farshin. Jag har gjort känslorna till en fiktiv båge
– Jag är från Alby, och är en person som inspireras jättemycket från min omgivning, sade Nora Khalil vars samtliga böcker hittills handlat om just Alby.
Var kommer fantasi in i ert skrivande? undrade Abdinasir Ali Shire.
– Jag har använt det mycket i Yani. När jag gick inne på Ica Maxi till exempel, så funderade jag på hur Rayan skulle ha agerat i den situationen, sade Khalil.
Farshin höll med om att allt har en koppling till verkligheten.
– Jag har gjort känslorna till en fiktiv båge. Jag skulle inte kalla det fantasy, men det är inte en självbiografi heller.
Och fantasin verkar kunna föra människor närmre varann.
– Det beror vem du frågar också: folk som inte har en uppväxt som du kan relatera till alls kan också vara fantasy. Det kan också vara en skönt flykt, sade Farshin.
Hon gav exempel hur Bollywoods extra allt-estetik kan vara en kontrast till den utbredda fattigdomen.
Jag ser fantasin hos de barn som får ha tråkigt
Så hur kan fantasi se ut i en förortskontext? Att få vara som en plan yta, som barn ofta är till en viss ålder, med vild fantasi. Det är det tydligaste tecknet på fantasin i orten, hur våra barn kan leka, menade Melody Farshin. Nora Khalil jobbar mycket med barn och ungdomar och ser skillnad längre upp i åldrarna.
– Det är en stor skillnad mellan mellanstadiet och högstadiet, jag gör samma övning med mina elever, att man får hitta på varför man kommer försent någonstans. I mellanstadiet är de oftast bättre. I högstadiet har de svårare att fantisera.
– En sista detalj: jag tycker att jag ser fantasin hos de barn som får ha tråkigt, sade Melody Farshin.
Genom sitt författarskap har både Khalil och Farshin fått göra många skolbesök. Nora Khalil har sett hur litteraturen fått bli som ett spegelfönster in till orten för dem som kanske aldrig satt sin fot här. Melody Farshin sade att hon genom inbjudningar till skolbor i landsbygdsorter sett fler beröringspunkter mellan unga än man först tror.
David Johansson
