För några år sedan kom en biografi över Agda Rössel, banvaktardottern från Nattavaara i Norrbotten, som ägnade en stor del av sitt liv åt arbete med flyktingar.
Och jag minns en sak hon sa. Hon var stolt över Sverige.
– Vi splittrar inga familjer!
Agda Rössel vart senare inte bara Sveriges, utan världens, första kvinnliga FN-ambassadör. Det har runnit mycket vådis i Igelbäcken sen hon sa de orden. Och idag snackas det mycket om svenska värderingar. Men vad är det egentligen.
Sverigedemokraterna och deras underhuggare i Kanslihuset säger sig lägga mycket stor vikt vid svenska värderingar. Men deras definition verkar väldigt bred och suddig. Passa sig den som inte lever opp till deras krav! Snart lär det räcka med ett förfluget ord för att migrationsverket ska utfärda en utvisningsorder.
De svenska värderingarna finns inskrivna i grundlagen
Men några som nu försöker reda ut förvirringen är författarna Theodor Kallifatides, Ola Larsmo, David Thurfjell och Åsa Wikforss. Ien artikel i DN uppmanar de samtliga politiska partier att svara på frågan vilka de svenska värderingarna är. Och själva har de ett svar. De värderingarna finns inskrivna i grundlagen:
”Dödsstraff och tortyr får inte förekomma och ingen får fråntas sitt medborgarskap. Och: “det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.“
Varsågod, “de svenska värderingarna” den grund den svenska staten i demokratisk ordning sagt sig vila på. De härleds ur Europakonventionen och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 – ett dokument som skrevs i skuggan av fascismens härjningar och insikten om Förintelsen.
Jag har svårt att se hur tonårsdeportationer och klappjakt på oförvitliga personer med utomeuropeiskt ursprung som tjänar mindre än 30 000 i månaden, lever upp till grundlagens krav. Det vittnar snarare om klassförakt och cynisk likgiltighet för andra människors väl och ve.
Inför förra valet frågade Amnesty partiledarna om de fortfarande stod bakom FN:s deklaration som grunden för svensk politik. Fem partier svarade ja – C, L, Mp, S och V. Tre partier valde att inte svara alls – KD, M och SD.
Nu ställer de fyra författarna frågan igen. De vill ha svar av samtliga partier om de har valt bort grundlagen.
Och om de inte gjort det, tycker jag att de borde vinnlägga sig om att följa den. Ett första steg kunde vara att stoppa tonårsdeportationerna och godtyckliga utvisningar av integrerade invandrare.
Mats Leander
