Organisationen MÄN bjöd in till ett samtal om myten om den farliga muslimska mannen. I panelen satt fem muslimska män, som moderatorn Rashid Musa presenterade med all respekt, och konstaterade samtidigt:
– Titta, vi har FBI:s ”most wanted” på samma scen.
Organisationen MÄN hade fått ihop en prominent panel, varav vissa av dem markerade redan från början att de tackat ja till samtalet utan att känna till alla deltagare. Men eventuella oenigheter männen emellan framkom inte under samtalet som följde.
På scenen satt Johannes Anyuru, författare och poet, Fayyad Assali, Rättvisa för alla, Amanj Aziz, människorättsförsvarare, Kitimbwa Sabuni, tidigare ordförande för Afrosvenskarnas riksorganisation och Ahmad Elfar, doktorand vid Uppsala universitet.
Samtalet inleds med att frågan hur bilden av den muslimska mannen vuxit fram. Kitimbwa Sabuni redogör för hur han läste Frantz Fanon under gymnasiet och Edward Said på universitetet, och blev medveten om den koloniala blicken och hur bilden av Orienten växte fram.
Politiker vill inte associeras med muslimska organisationer
Ahmad Elfar, som forskar i hur muslimsk organisering utmålas i samhället, slår fast att invandraren ofta ses som en muslim, som farlig och som någon som vill islamisera världen.
– Många organisationer har mist sina bidrag, på grund av att de är stigmatiserade. Politiker vill inte associeras med muslimska organisationer, och muslimerna kommer alltid att få kämpa med att bevisa att de inte har någon hemlig politisk agenda.
Rashid Musa för samtalet vidare till vad som hänt i världen efter 9/11, då den muslimska mannen blev det främsta hotet. Fayyed Assali säger att efter den etniska rensningen 1948 sågs palestinierna och de palestinska männen som några som tillhörde östblocket.
– Så var det ända fram till Sovjetunionens upplösning 1991, då försvann det ryska hotet och det muslimska hotet blev åter det största.
Enligt Fayyed Assali gick det palestinska motståndet från att ha varit “sekulärt och kommunistiskt”, till att få en muslimsk identitet med Hamas, jihad och nya rörelser.
– Efter den 11 september 2001, och nu under kriget i Gaza, har vi sett att den muslimska mannen inte kan vara ett offer. Man kan inte sörja muslimska män, till och med vi själva talar bara om döda barn och kvinnor. Vi visste att om vi pratar om den muslimska mannen är det ingen som bryr sig.
Du kan inte göra motstånd med muslimsk identitet
Motstånd mot kolonialism är bara okej om det sker på de vitas villkor, menar Fayyed Assad.
– Du kan inte göra motstånd med muslimsk identitet. Varken vänstern eller högern accepterar det. Därför har vi kunnat sitta i två års tid och se hur människor slaktas i direktsändning, det är första gången i historien. Och det sker med öppet stöd från regeringarna i västvärlden.
Rashid Musa säger att ”israeler mördas, men palestinier dödas”, och undrar vilken roll språket spelar. Han vänder sig till Johannes Anyuru, som svarar att det är självklart att språket spelar stor roll.
– Om inte vi tror det, så gör Israel det. De spenderar miljoner på propaganda, ett språk som man lägger över världen för att möjliggöra dödandet.
Anyuru menar att när man ser hur en person behandlas, tänker man att det kan hända en själv.
– Men om det kläs i ett språk som signalerar till många av er som sitter här – det kommer inte drabba er, om ni är vita, sekulära svenskar. Ni kommer inte drabbas av terrorlagar. Även när en vit man går in med automatgevär och dödar elever på SFI, kommer han ändå inte kallas terrorist.
Johannes Anyuru avslutar med att säga att allt har förändrats. Det fanns inget språk som kunde svara på anklagelsen om folkmord
– Vi lever i en värld som är förändrad av Gaza, och det finns de som förstått det och de som låtsas att det inte är sant. Det finns två olika sätt att använda språket på, antingen för att nå någon annan, få människor att sättas i rörelse, att förändras. Men man kan också använda språket som handlar om motsatsen; att människor ska förbli passiva, allt ska förbli dunkelt.
Johannes Anyuru menar att Palestinarörelsen vann debatten.
– Det fanns inget språk som kunde svara på anklagelsen om folkmord. Det fanns inget språk som kunde förklara de fruktansvärda bilder vi har sett.
Men han förutspår att palestinierna kommer att tystas igen.
– Det kommer att komma en motreaktion på den flodvåg av solidaritet med palestinierna som vi har sett de senaste två åren. Då kommer det att krävas ett visst mod från oss allihopa, i synnerhet av oss som inte är palestinier. Vi måste insistera på att lyssna på palestinier.
Kerstin Gustafsson Figueroa
