Jag brukar tänka på busschauffören, som jag träffade när jag skrev om problemen att parkera i Rinkeby.
Han hade tagit bilen tidigt på morgonen, kört iväg till jobbet, kört buss i fyra timmar, för att sedan åka hem igen. Han körde delade turer, som det heter, arbetspasset var delat i två. Nu skulle han äta och sova lite för att sedan ge sig iväg och köra buss igen. Han var förtvivlad över att parkeringsplatserna i hans kvarter plötsligt kostade 15 kronor i timmen. Nu var han tvungen att köra till Rissne, parkera gratis där och ta tunnelbanan tillbaka till Rinkeby.
Den mannen har en månadslön på 262 000
I en artikel av Elina Pahnke läser jag att riksbankschefen Erik Thedéen, med anledning av att matpriserna ökat så mycket, uppmanar folk att ”inte acceptera de högsta priserna” utan istället handla i lågprisbutiker. Den mannen har en månadslön på 262000. Mer än vad många människor som sliter hårt tjänar på ett helt år.
I DN skriver Alice Teodorescu Måwe att ”Nu vet vi att fattigdom inte förklarar gängvåldet”. Hon skriver att ”vänstern har reducerat människor till offer för ’strukturerna’” och därför krävt sociala satsningar. (Decennier av forskning visar att ett jämställt samhälle är ett tryggare samhälle.)
Och att ”högerns quickfix” varit att få fler utrikesfödda i arbete. (Ja, högern erbjuder fler lågbetalda servicejobb, så att det precis som i USA krävs minst två jobb för att klara sig.)
Hur dumt får det bli?
Hennes slutsats är att gängbrottsligheten beror på hur föräldrarna uppfostrar sina barn. Jag undrar, hur dumt får det bli?
Med tanke på de enorma inkomstskillnader som finns i vårt land numera, är det konstigt att våldet inte är ännu mer utbrett.
Kerstin Gustafsson Figueroa
