Mina grannar Hassan och Marwa är från södra Libanon. Deras syster/svägerska Rola, svåger Hani, syskonbarn/barnens kusiner Ali, Mohammed och Fatima, sammanlagt nio familjemedlemmar, har mördats i en israelisk bombattack. Familjen de stått så nära och alltid umgåtts med i hemlandet finns inte mer.
Jag skriver om det i dialog med Hassan och Marwa. För i svenska medier och politisk debatt filtreras så mycket av de här berättelserna, den här smärtan och orättfärdigheten, och Sveriges skuld och ansvar att sätta stopp för mördandet, bort. Och vi pratar ofta om det.
Familjen bombades fast de flytt till ett “säkert” område, fast de alla var civila, fast “vapenvila” rådde. Och det händer hela tiden. “Jag vet hundratals som drabbats, alla har någon eller några som mördats”, berättar de. Och i Gaza, där terrorn övergått i folkmord och utsvältning, är det förstås långt värre. Sannolikt har hundratusentals dött där, och flera tusen har dödats i Libanon, och Iran och andra länder Israel bombat i regionen.
Bara efter “vapenvilorna” i Gaza och Libanon har Israel mördat hundratals på båda platserna, och fortsatt att utvidga ockupationen och förstörelsen dagligen, samtidigt som mördandet och fördrivningen på Västbanken trappats upp dramatiskt. Den israeliska regimens företrädare säger öppet den ska förvandla även södra Libanon och delar av Västbanken “till Gaza”, och spränger broar, hem, vårdinfrastruktur och skolor, och mördar riktat civila och hjälparbetare.
Den svenska regeringen är djupt medskyldig
På svenska nyheter kallas de som gör motstånd mot sånt här för terrorister, om de finns i Palestina eller Libanon. I Ukraina kallas de frihetshjältar. Svenska militärer på TV analyserar i det första fallet hur ockupanten kan besegra motståndet, i det andra fallet vad som krävs för att motståndet ska kunna försvara sig mot ockupanten. Och medan Sverige har infört hårda sanktioner mot Ryssland och skickat enormt militärt stöd till Ukraina, så har vi fördelaktiga frihandelsavtal med Israel, och handlar även med militärt material med dem.
Sverige har inga problem med att Israel, till skillnad från Ryssland, är med i Eurovision. På Nato-mötet i Helsingborg där alla länder som möjliggör Israels kolonialkrig fanns med, lyfte regeringen inget av det här. Det får de här konsekvenserna, Israel skulle inte kunna göra vad de gör utan västs aktiva stöd. Även den svenska regeringen är helt enkelt djupt medskyldig.
Det måste få ett slut. Inga fler ska behöva dö. Palestinier och libaneser måste också få tillbaka rätten till liv, frihet och till sitt land. Och Sverige måste sluta agera medlöpare.
John Hörnquist
