Den eritreanska festivalen på Järvafältet är avslutad. Nu packas tält, karuseller och scener ihop för den här gången.
– Jag tror vi har haft rekordmånga besökare i år, säger Essayas Temesgen, som är en av de ansvariga för arrangemanget.
Festivalens första dag hade runt 2000 besökare, och under hela helgen har det säkert varit mer än 10 000 svensk-eritreaner där.
Med undantag för Järvaveckan, är den eritreanska festivalen det största arrangemanget i stadsdelen under hela året.
– När kassan har räknat klart, då vet vi med säkerhet hur många som varit här, säger Essayas Temesgen.
Men medierna har inte bevakat festivalen i år.
– Förra året var det massiv bevakning, men i år ingenting, konstaterar han.
Då var medierna intresserade att se om upploppet från sommaren 2023 skulle upprepas. Men så skedde inte, utan då anordnades istället en fredlig demonstration mot festivalen. I år har inga möten eller demonstrationer arrangerats mot festivalen, utan motståndarna protesterar på andra sätt.
Om det blir bråk, då kommer medierna. Men bara då
– Om det blir bråk, då kommer medierna. Men bara då, säger Zeray Teklay.
Zeray har vuxit upp med festivalen och i år varit en av de ansvariga organisatörerna.
– Medierna pratar om oss, men inte med oss. De vill politisera det här och sätta en etikett på oss, säger han.
Samuel Beraki och Mogos Senay är två unga män som också vuxit upp med festivalen. De är med och sköter ruljansen i tältet som svensk-eritreanska föreningen i Husby, Kista och Akalla ansvarar för.
– Våra föräldrar arbetar här, våra mammor ansvarar för injera och ris, och papporna har suttit och skurit upp 800 kilo kött inför festivalen, säger Mogos Senay.
Mogos har varit på festivalen sedan han var sju år, 1998, det var då som första festivalen ägde rum på Eggeby gård.
– Jag har varit med sedan 2001, då föddes jag, säger Samuel Beraki.
De var båda två med 2023, när upploppet ägde rum, då 52 personer skadades och sex personer dömdes till fängelse.
– Ja, vi var här när det blev kaos. Men egentligen var det ingen som blev förvånad den gången, eftersom det hade hänt samma sak på flera ställen i Europa. Polisen blev förvarnad, men de missbedömde faran, säger Mogos Senay.
De framhåller att festivalen handlar mest om kultur, samtidigt som de inser att en festival som fokuserar på ett land och ett folk på många sätt ändå är politisk. Men de tycker att man kan ha olika syn på regimen i Eritrea och ändå träffas på festivalen.
– När vi var yngre, då hade vi kompisar vars föräldrar var helt emot, men kompisarna kom ändå hit. Idag är det likadant, kanske pappan stannar hemma, men mamman går hit med barnen.
Protesterna mot festivalen har pågått i många år.
– De brukade ha demonstrationer utanför festivalen och det var inga problem. Men när det blev kaos, som 2023, då har man tagit sig rättigheter som man inte har.
Efter upploppet har det varit mycket diskussion om festivalen skulle få fortsätta arrangeras på Järvafältet. Oppositionen i Stockholms stad tycker att festivalen bör förbjudas. Den politiska majoriteten beslutade, efter flera turer fram och tillbaka, slutligen att tillåta festivalen med hänvisning till grundlagen.
– Alla här är inte politiskt intresserade, utan man tillhör ett community, vi är från Sverige och har samma ursprung. Alla är välkomna.
Kerstin Gustafsson Figueroa
