En tagg i välfärdssamhällets samvete

Kultur/Recension

1970 vann den okända städerskan Maja Ekelöf en romantävling med sin bok Rapport från en skurhink, ett politiskt tidsdokument som gjorde succé. I år kom biografin över hennes liv. Mats Leander har läst Jag har torkat nog många golv, En biografi om Maja Ekelöf av Nina van den Brink.

Fast det är mer än femtio år sedan, tycker jag mig minnas hennes röst i radion, när hon svarar på frågan hur hon ska använda alla pengarna. Hon ska betala sina skulder: 
– Och så ska jag skicka en slant till FNL!

Maja Ekelöf hade med sin Rapport från en skurhink har vunnit en tävling om Sveriges bästa politiska roman. Priset 25 000 kronor – mer än två årslöner för en städerska. Boken blev en bästsäljare, men jag läste den aldrig. Men nu har jag läst Jag har torkat nog många golv, Nina van den Brinks Maja Ekelöfbiografi (Norstedts förlag 2022).

Hon jobbar för två och man undrar hur hon orkar

Den tar oss från Maja Ekelöfs uppväxt tills hon som frånskild fembarnsmor kämpar för att klara livhanken och hålla ungarna mätta, hela och rena. Hon går upp mitt i natten och cyklar iväg till sina städjobb i Karlskoga. Hennes arbete är viktigt och nödvändigt om samhället ska fungera men kön och klass har placerat henne längst ner på samhällsstegen. Lönen räcker egentligen inte att leva på och ibland måste hon be kommunen om hjälp.

Hon jobbar för två och man undrar hur hon orkar. Men hon hinner också med att läsa och följa med i samhällsdebatten. När hon får städa biblioteket blir hon kompis med bibliotekarien, som inte bara hjälper henne plocka fram böcker utan också blir en samtalspartner som hon kan diskutera böcker och samhällsfrågor med.  Hon börjar plugga, läser svenska och samhällskunskap för att bygga på sina sex års folkskola. Och hon skriver – dagboksanteckningar om vardagsslitet och reflektioner om tidens händelser, Vietnamkriget, händelserna 1968. Dagboken blir råmaterial för den bok hon skriver när en väninna övertalat henne att skicka in sitt manus, som hon mödosamt knackar ner på skrivmaskinerna där hon städar på nätterna i kommunens lokaler.     

Maja blir kändis och en auktoritet och får träffa sina förebilder som Astrid Lindgren och Ivar Lo Johansson, men blir också sågad av en herre som Sven Stolpe som inte tycker en simpel städerska har något att komma med.   

Jag undrar vad Maja Ekelöf skulle tycka om världen av idag

Men Nina van den Brink stannar inte i början av 70-talet, utan följer Maja Ekelöfs liv efter succén med boken. Hur hon engagerar sig politiskt men hamnar i vänsterns splittring. Ett år väljer hon och alla sönerna till exempel att gå i olika första majtåg. Hon känner sig utnyttjad och lämnar politiken. Men när städerskorna strejkar engagerar hon sig aktivt och kliver opp på barrikaderna igen, som en tagg i välfärdssamhällets samvete.

Texten interfolieras med korta inslag om van den Brinks egen finlandssvenska mormor som flyttade till Sverige som 52 åring, för att städa i folkhemmet, lika gammal som Maja Ekelöf när hennes bok kom ut. Mormodern delar Ekelöfs yrkesstolthet och upprörs när RUT-avdragen införs och staten ska subventionera städning i de rikas hem. Boken ger en spännande och angelägen bild av både Maja Ekelöf och tiden hon levde i.

Rapport från en skurhink utspelar sig under Vietnamkriget. Nu rasar ett annat krig. Och jag undrar vad Maja Ekelöf skulle tycka om världen av idag och om deras villkor som nu står längst ner på samhällsstegen. Och så funderar jag på att beställa Majas egen bok från bibblan och äntligen läsa den. 

Mats Leander
Bild: Anna Svanberg
Print Friendly, PDF & Email