Bild på medelålders blond kvinna som vilar huvudet i handen.

En sjuka breder ut sig i samhället idag. Det här handlar inte om viruspandemin, utan om viljan att styra media.

Jag ringer en tjänsteman, som svarar artigt och ber att få återkomma med de uppgifter jag vill ha. Sedan ringer kommunikatören istället. Och kommunikatören kan inte svara på de frågor jag ställer, utan måste först fråga tjänstemannen, som jag ringde först. Sådär håller de på.

Ingen verkar längre betrodd att uttala sig om den egna verksamheten, vare sig det handlar om anställda i ett stort företag eller medlemmar i liten organisation. Alla hänvisar till chefen, ordföranden eller till kommunikationsavdelningen.

Och när någon uttalar sig vill han eller hon ha frågorna i förväg

Och när någon uttalar sig vill han eller hon ha frågorna i förväg. Vad är de rädda för? Kritiska frågor?

”Det är så många som uttalar sig, det blir lätt fel”, brukar det låta. Men den chef eller styrelse i en förening, som med det argumentet hindrar anställda eller medlemmar att uttala sig bryter mot lagen.

Vad är medias uppdrag? Jo, vi rapporterar till allmänheten. Vi ska granska makthavare, förmedla nyheter och annan viktig samhällsinformation.

De som vill styra medierna får väl starta egna tidningar

Vi är inte språkrör åt företag, organisationer eller myndigheter. De som vill styra och kontrollera medierna får väl starta egna tidningar.

Alla som så högtidligt bekänner sig till pressfriheten måste tänka en gång till – innan de hänvisar den enklaste fråga vidare till stadsdelsdirektören eller styrelsen.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email
Annons: