En läkare lägger minst en tredjedel av sin arbetstid på annat än patientarbete. Undrar du ibland vad det är? Eller varför vi verkar alltmer stressade och tittar allt mer på datorerna? Låt mig ge dig en inblick.
Läkarmöte:
Tänk på att registrera diabetes som kronisk sjukdom i journalen var 18:e månad. Annars får vi ingen ersättning. Men hur ska vi kontrollera om det har gått 18 månader och varför skriva in diabetes igen när det redan finns där i listan? Diabetes försvinner ju inte, det heter ju kronisk sjukdom av en anledning. Ja, vi förstår men de har bestämt det uppifrån.
Kom ihåg att välja mallen läkemedelsgenomgång. På alla? Nej bara de över 75 år.
Vaddå ska vi inte gå igenom medicinerna med de andra patienterna? Jodå, men vi får inte pengar för det. Ni behöver inte registrera dem med KVÅ koden XV016.
Vi tror inte telefonanteckning ger pengar, men det är oklart
Välj en huvuddiagnos i varje anteckning. Men vad gör vi om de är två? Välj den som tar mest tid och pengar. Vilka ger mer pengar? Ingen aning.
Om diabetes är riskfaktor för det tillståndet patienten söker för, så ska det vara en bidiagnos men om det inte är det ska det inte registreras men inget händer om ni registrerar det ändå.
När ni skriver journalen sätt Z-diagnos på patienten som ni inte har diagnos på och sedan när provsvaren kommer, gå tillbaka och ändra till rätt diagnos i besöksanteckningen, nej det räcker nog inte att du skriver det i telefonanteckningen, när du ringer patienten och meddelar det, utan det ska vara i den registrerade vårdkontakten. Vi tror inte telefonanteckning ger pengar, men det är oklart.
Journalen är till för statistiken. Nej för patienten! Ja, jo, men de där uppe säger att den är viktig för statistiken.
Men när ska vi hinna? Ja men detta är reglerna, annars får vi ju inte pengar och de andra vårdcentralerna har mycket högre ACG-registrering fast de har friskare patienter.
Har offentliga vårdcentraler någonsin fuskat till sig miljoner?
Ja men vem har tid att registrera diabetes, hypertoni gikt, ischemi, cancer i egna historien, hörselnedsättning, depression, hyperlipidemi, när vi redan drar över tio minuter på varje patient eftersom de har diabetes, hypertoni gikt, ischemi, cancer i egna historien, hörselnedsättning, depression och hyperlipidemi.
Nej nej, ni ska bara ta diagnoserna som var viktiga för besöket.
Ja, just det, det var hypertoni, gikt, ischemi, cancer i egna historien, depression, sömnstörning, hyperlipidemi, fibromyalgi och just det, även rökning, KOL och gastrit.
Men har offentliga vårdcentraler någonsin fuskat till sig miljoner, varför håller vi på? Nej men privata har, så alla har ögonen på sig. Och så är det viktigt för statistiken.
Okej vi förstår inte, ska vi alltså skriva in diabetes typ 2 var 18:e månad, får vi verkligen mer pengar? När det redan står diabetes typ 2, registrerat 20 gånger, ska vi ändå skriva in det igen och inte bara välja från listan?
Hmm. Det är lite oklart. Vi får kolla upp till nästa möte. Vi hinner inte mer. Tyvärr har regionen bestämt detta och annars får vi inte pengar till patienterna.
Jag jobbar med vård, men det blir allt mindre tid till medicin
Mötet är slut. Jag kommer sent till nästa patient, jag har fortfarande inte hunnit höra av mig till patient X för att berätta om MR-svaret och det har kommit fem nya avvikande svar.
Jag jobbar med vård, men det blir allt mindre tid till medicin. ”De där uppe”, politiker och tjänstemän, verkar tro att jag inte pratar med patienten om rökstopp och motion och går igenom läkemedelslistan på de över 75 år, om det inte registreras med en kod (det räcker inte att skriva det i journalen alltså).
Om jag skriver fysisk aktivitet på recept men inte kodar, kommer någon ”där uppifrån” att påtala det på ett läkarmöte, de kommer säga ”vi förstår att ni förmodligen skrivit flera FaR-recept, men om ni inte kodar så syns det inte i statistiken”. Och så en powerpointslide på hur alla vårdcentraler i området ligger till i antalet FaR. Nästa år satsar ”de där uppe” på något annat och då blir det en ny kod och nya möten, och den koden vi har lärt oss slutar vi att prata om. En känsla av meningslöshet breder ut sig bland oss. När ska vi hinna diskutera patienterna på möten? Ta hand om er istället för att skriva koder på att vi tar hand om er?
Men sådana är reglerna. Nästa patient.
Roya Hakimnia
