När den här texten publiceras står jag högst sannolikt och skalar potatis. Granen är klädd, maten snart klar och tomten kommer efter Kalle Anka. Snön lyser vitt på taken och jag gläds åt julen, åt barn och barnbarn.
Men om min jul-fundamentalism har jag redan berättat, det kan räcka med ABSOLUTE CHRISTMAS från 2020. Mer finns inte att säga.
Det finns så mycket annat än jul i mina tankar, det är rena tombolan i skallen. Inte bara världsläget, klimatet eller regeringen, utan sådant som händer runt omkring oss utan att det uppmärksammas. Jag hör den ena historien efter den andra om fäder, som bott här i åratal, arbetar och betalar skatt, har barn födda i här i landet, som ändå grips och placeras i förvar. I väntan på deportation till Somalia.
Några av er kanske minns Abdala, som arbetade för mycket och därför ska utvisas?
Några av er kanske minns Abdala, han som arbetade för mycket och därför ska utvisas? Nyligen skrev vi om Daadir, som ska utvisas trots permanent uppehållstillstånd efter 15 år i landet. Hans ärende kallas “säkerhetsärende” och då ges ingen förklaring till varför han ska ska tvingas lämna landet.
Nu hör jag liknande historier hela tiden. Jag har träffat Ayan, 21, som saknar sin syster Amal, 18 år. Båda systrarna är födda på Karolinska i Solna, har haft svenska pass sedan födseln. Deras föräldrar är svenska medborgare sedan många år tillbaka. Flickorna gick i svensk skola i Spånga till 2015. Då flyttade mamman och barnen till Somalia för att ta hand om gamla mor- och farföräldrar.
– Det finns ingen äldreomsorg där, släkten måste ställa upp. Vi tog hand om mormor och farfar. Men varje sommar var vi två månader i Sverige. Vi kunde förnya våra pass utan problem.
I Mogadishu togs hennes svenska pass ifrån henne och Amal blev kvar i Mogadishu. Ensam
När Ayan fyllde 20 återvände hon till pappa i Rinkeby för att börja studera. Men när hon ansökte om ID-kort fick hon veta att hon inte är svensk. Hennes pass är spärrat.
I oktober i år skulle mamma Talisa flytta hem till Sverige för gott, tillsammans med Amal och de yngre syskonen. Då stoppades Amal av gränspolisen i Mogadishu, hennes svenska pass togs ifrån henne och Amal blev kvar i Mogadishu. Ensam.
– Vi har ingen familj där, så hon bor hos vänner. Vi är så oroliga för henne, säger Ayan.
Enligt ett brev från Polisen i oktober i år har Ayans medborgarskap utretts och att det har framkommit att Skatteverket felaktigt registrerat Ayan som svensk medborgare. Ett brev från Skatteverket som meddelar detsamma.
Vad kom Dousa och Forssell egentligen överens om med den somaliska presidenten?
“Men så kan det inte få gå till”, säger en jurist bland mina vänner. “Flickorna ska inte drabbas av Skatteverkets misstag.” Nej, men det är precis vad som hänt. Det faktum att gränspolisen i Somalia tog Amals svenska pass och vägrade henne utresa är också anmärkningsvärt. Vad kom Dousa och Forssell egentligen överens om med den somaliska presidenten?
Hela situationen är märklig, det säger även familjens advokat, Jeffrey Burke. Han är i kontakt med Migrationsverket för att försöka lösa situationen. Men inga löften kan ges.
Samtidigt kommer information om att 30 svensksomalier ska deporteras till Somalia den 5 januari 2026. Det handlar enligt flera källor inte om “kriminella”, som regeringen försöker låta påskina. Är hela rättsstaten i upplösning? Varför är det inga som protesterar? Inte ens Somaliska riksförbundet hörs.
Kerstin Gustafsson Figueroa
