Filmen Dödgrävarens hustru följer Guled som jobbar ihärdigt i en liten stad i Djibouti för att spara tillräckligt med pengar för att hjälpa sin njursjuka hustru. Det är en sorglig och hjärtskärande historia, om hur människor som lever i resurssvaga länder utkämpar en kamp som inte går att vinna.
Onsdagen den 4 maj hade filmen ”Dödgrävarens hustru” premiär på Bio Bristol i Sundbyberg. Regisserad och skriven av Khadar Ayderus Ahmed och med Omar Abdi i huvudrollen. Filmen utspelar sig i Djibouti och handlar om Guled, en dödgrävare som arbetar dag och natt för få kunna betala sjukvårdskostnaderna för sin njursjuka fru. Med humor och kärlek följer vi Guleds kamp för att rädda sin partner och sitt livs kärlek Nasra.
Filmen är en berättelse skriven av och för somalier
Guled lever i ett litet rum tillsammans med Nasra och deras gemensamma barn. Utöver sitt jobb som dödgrävare, har Guled andra ströjobb runt om i staden, och han arbetar när tillfälle ges. Dock är otryggheten och ovissheten kring arbete och lön tydligt i Guleds vardag. Trots allt detta är han förvånansvärt nöjd med sin tillvaro. Filmen är fylld med dramatiska scener och känslofulla intryck. Skådespelet är genuint och det allra viktigaste är att filmen speglar en verklighet och är en berättelse skriven av och för somalier.
Ett folkligt och traditionellt inslag som genomsyrar filmen är den muntliga berättelsen. Vid flera tillfällen berättar Guled för sina vänner olika historier, under sin resa tillbaka till byn stöter han på några som bjuder in honom och då berättar han om sitt liv och vad han gör under sin resa.
Filmens avslutning är intressant, för den lämnar tittaren som ett stort frågetecken. Kommer det en del två? För det kändes som att filmen slutade abrupt. Det kan vara ett sätt för regissören att låta oss tittare skapa vårt eget slut utifrån våra egna fantasier.
Asmaa Farah
Bild ovan: Lasse Wicklin
Bild nedan: Arttu Peltomaa
Dödgrävarens hustru visas just nu på Filmstaden i Kista och på Zita Folkets Bio i Stockholm.