En ensam potatis på en diskbänk.

En ensam plugg och grannsolidaritet i Husby

Insändare

Ett och annat har man lärt sig under pandemin. Som att tjacka käk på nätet och få hem rubbet en gång i veckan i stället för att släpa sig fördärvad med tunga kassar var och varannan dag.

Fast ibland går man på en mina. Vissa grejer kan vara slut – och då får man kompletteringshandla i affärn.

Eller som idag när vi fick en påse med en (1) potatis. Vi hade glömt att pricka för vikt i stället för antal när vi kryssade för i beställningslistan!

Men i Husby fixar det sig ofta

Men i Husby fixar det sig ofta. Vi slog en signal till en träningskompis från Husbybadet och sporde om hon vore sugen på en kopp fika med tilltugg på Husby gård.

– Nä, hon skulle träna, hade inte tid.

Men så berättar vi om vår ensamma rotfrukt som en lustig anekdot. Och si! Hon hade just köpt en massa plugg. Men så hade hennes dotter hört av sig och bjudit henne vara med och ta upp färskpärer på dotterns kolonilott i Akalla. Och nu hade kamraten drabbats av potatisöverskott!

– Jag kan ju komma över med ett kilo köpeplugg till er efter träningen i eftermiddag, sa hon. 

Ja, så blev det en balja java och lite bullar ändå. Och middan var räddad!

Så kan det också vara att bo i Husby.

Mats Leander

   

Print Friendly, PDF & Email