Omslaget till "Tills alla dör"

En ambitiös skildring som låter de drabbade komma till tals

Kultur/Recension

Eftersom det förmodligen inte kommer göras en haveriutredning kopplad till alla mord som skett bland unga på Järva under senare år, får vi just nu nöja oss med Diamant Salihus bok ”Tills alla dör”.

En orsak till varför man bör läsa Diamant Salihus bok är hans ambition att låta dem som är inblandade och drabbade av de händelser som ägt rum på Järva, få komma till tals. En annan orsak är hans uppriktiga önskan att förstå varför vissa unga väljer ett liv som innebär så mycket risker och mänskligt lidande. Boken kan beskrivas som ett undersökande reportage som spänner över flera år.

Stort fokus läggs på intervjuer med gärningsmän, brottsoffer, anhöriga och människor som bor och lever i de aktuella miljöerna. Det är ett respektfullt och viktigt val, även om det kan medföra vissa begränsningar. Resultatet är en mosaik av personliga berättelser som utgår från berörda och inblandades upplevelser och erfarenheter, kombinerat med ett fåtal röster från offentliga företrädare.

Det finns delar där författaren berör etnokulturella frågeställningar, ett exempel är när Diamant tar upp ett fenomen som ”naturligtvis” kallas för ”blodspengar”. Utan att sympatisera med den aktuella metoden, är det lätt att förstå hur en desperat förälder som upplever att den inte får stöd eller rättvisa genom de metoder som förespråkas av offentliga företrädare, kan hemfalla till alternativa försök till lösningar för att få någon typ av upprättelse. Här finns en enkel poäng att göra för den som inte vill problematisera, men hur många blonda föräldrar har man inte träffat på, som betalat sitt missbrukande barns drogskulder med skattade lönepengar, på grund av rädsla för barnets liv och hälsa.

Ord som invandring, klaner och kultur har förpestat den offentliga debatten

Vi lever i en tid då vissa krafter uppnått stor framgång i att framställa perifera, oklara faktorer som centrala, i orsaksbeskrivningen av den utveckling som skett bland vissa unga från socioekonomiskt utsatta områden.

Ord som invandring, klaner och kultur har förpestat den offentliga debatten till en grad, där vanliga människor börjat efterfråga lösningar som är baserade på dessa faktorer, istället för relevanta, vetenskapligt förankrade, orsakssamband.

Historiskt sett har varje grupp som invandrat till Sverige bemötts med påståenden om kulturella orsaker till individuella misslyckanden. Finnar, jugoslaver, turkar, kurder, albaner har alla fått finna sig i att utsättas för svepande generaliserande påståenden som saknar vetenskaplig signifikans. Massmedia har spelat med i dessa berättelser och verklighetsbeskrivningar.

Medias bild har gift sig med rasistiska partiers verklighetsbeskrivning

Orsakerna till att media har deltagit i detta övergrepp har ibland handlat om okunskap, men inte sällan har det funnits kommersiella drivkrafter. Genom att kulturifiera konsekvenser av sociala problem, har det varit möjligt att framställa sociala problem som någonting mystiskt, någonting annorlunda. Medias bild har gift sig fantastiskt med rasistiska partiers verklighetsbeskrivning, med en ökad andrefiering som följd.

Går man igenom vetenskapligt belagda orsaker till varför vissa människor hamnar fel, hamnar vi på samma platser vi hamnat förut. Frånvarande föräldrar, socioekonomisk utsatthet, psykosociala svårigheter, neuropsykiatriska behov som inte blir tillgodosedda, psykisk ohälsa i familjen, missbruk och så vidare.

Det är omöjligt att få med alla faktorer som inverkar på människors livsvillkor i en bok men det är ändå värt att nämna att det skett mycket stora förändringar i det som kallas ”samhällets skyddsnät”, de senaste 20 åren. Ökade socioekonomiska klyftor har gjort att skillnader mellan olika gruppers livsvillkor blivit allt tydligare och Sverige är det land där de socioekonomiska klyftorna ökat mer än något annat OECD land.

Sociala problem är direkt kopplade till ojämlikheten i samhället

Hälsorelaterade och sociala problem är direkt kopplade till ojämlikheten i samhället. Ökade sociala klyftor och en större grupp som lever under sämre villkor leder till sämre hälsa, högre kriminalitet, mer depressioner och ångest, sämre välbefinnande hos barn, sämre studieresultat och en sämre ekonomisk utveckling.

De största negativa effekterna av ojämlikheten finns såklart bland de fattigaste och mest utsatta grupperna i samhället men alla drabbas av den. Ekonomisk ojämlikhet leder till ökad risk för ekonomiska kriser och finansiell instabilitet.

I texten lyfts vissa aspekter som är avgörande för att unga ska kunna få en rimlig chans att bryta med livet i kriminalitet. Den del som handlar om en ”gängmedlem” som uppvisar ett intresse för att bryta med sin livsstil är ett bra exempel på hur en bristande kunskap, engagemang, förståelse och ”sense of urgency” hos lokala offentliga företrädare, kan påverka möjligheter till hjälp, på sätt som kan innebära skillnad mellan liv eller död.

Här finns det även delar som öppnar upp för oroväckande spekulationer kring varför, vissa saker sker eller inte sker. Varför tog det exempelvis flera månader för polisen att leverera en bekräftelse på gängmedlemmen som ville hoppa av skyddsbehov, trots att det var ställt utom allt rimligt tvivel att hans liv var i omedelbar fara? 

Varför valde polisen att låta en person som lever med ett mycket reellt dödshot över sig, promenera hem i en miljö som är full av fiender? Frågor som dessa återkommer i flera delar av boken.

Mamman har flera barn som tvingas dela samma offentliga rum som sonens mördare

I några stycken uppvisar författaren tecken på en oförmåga att kunna dela perspektiv med anhöriga som befinner sig I en mycket svår och utsatt situation. Ett exempel är när författaren moraliserar över att en förälder inte väljer att samarbeta med polisen, efter att hennes son mördats. Mamman bor kvar i samma område som tidigare, där en mycket dödlig konflikt fortfarande pågår, och motiverar sitt beslut med en önskan om att ingen mer i familjen ska bli drabbad.

Viktigt att ha med sig när man läser är att mamman har flera barn som tvingas dela samma offentliga rum som sonens mördare och deras vännner på en daglig basis, gärningsmännen har tid, personella resurser och ett mycket stort våldskapital. Man behöver inte sympatisera med mammans val, men man behöver problematisera kring hennes alternativ, innan man börjar moralisera.

Polisen som ibland gör det lätt för sig genom att lägga skuld på de utsatta

Det moraliserande resonemanget känns igen från offentliga företrädare för Polisen, som ibland gör det lätt för sig själv genom att lägga skuld på dem som är utsatta. Samma polismyndighet som önskar att mamman ska konfrontera de grupper som har mördat hennes son, har själv stora svårigheter att få människor att arbeta i området, på grund av hotbilden från de grupper som omnämns. 

Ibland läggs det ett oproportionerligt stort fokus på föräldrarna, när det går fel. Ett exempel är när skolan i hemmaområdet anser att en av de unga bör börja i en skola utanför området. I texten poängteras att mamman varit negativ till denna idé och ansett att hennes möjligheter till social kontroll är större om sonen går på en skola i det egna området. Mammans beslut om att låta sonen gå kvar i området stannar i fokus, samtidigt som man inte lyfter upp alla andra aktörers ansvar.

Här vill man fråga varför man inte samtidigt analyserar alla de beslut som tagits av företrädare för berörda myndigheter.

Man kan sammanfatta mycket av det som gjorts som ‘för lite och för sent’

En intervju med en annan person som hamnat fel visar dessutom att dennes skolgång utanför det egna området inte alls varit bra, utan istället lett till ökade känslor av utanförskap. Ibland kan det kännas som för lite fokus läggs på offentliga institutioner och myndigheters ansvar.

Boken tar upp exempel på lärare som larmar om behov som inte tas på allvar av skolledning, barn som inte får det stöd de behöver för att klara sin skolgång, orosanmälningar som skickas till socialtjänsten men inte leder till några åtgärder, barn som får LVU i hemmet och så vidare. Flera av dessa frågor passerar förbi utan att man stannar allt för länge vid ämnet. När man läser om de åtgärder som finns dokumenterade, kan man sammanfatta mycket av det som gjorts som ”för lite och för sent”.

Författaren intervjuar ett fåtal lokala eldsjälar och beskriver några aktiviteter som utförs av företrädare för det lokala civilsamhället. Ett exempel är den antivålds manifestation som arrangeras av Förorten mot våld i Rinkeby efter mordet på bröderna i Rinkeby centrum. Under manifestationen lyftes ett flertal förslag om vad som skulle kunna göras för att förbättra ungas livsvillkor.

Tyvärr kan man konstatera att media likt lokala tjänstemän valde att lägga större fokus på att några personer uttryckte sig på ett sätt som var olämpligt och oförskämt mot offentliga verksamheter och dess företrädare.

En kriminell livsstil kan innebära en upplevelse av makt och inflytande

En sak som sällan beskrivs i mediarapporteringen är den inverkan en kriminell livsstil kan innebära för ungas upplevelse av makt och inflytande. Inom ramen för vad som kan beskrivas som en klassresa i utanförskapet, är det möjligt att gå från att känna brist på mening och betydelse, till en upplevelse av betydelse, mening och möjlighet till inflytande på olika arenor. Även om kriminalitet sällan leder till reell makt i ett politiskt perspektiv kan man inte bortse från att det öppnar dörrar, påverkar hur man bemöts i olika rum och inverkar på känslan av ens egen betydelse.

Boken tar inte i någon större utsträckning upp möjliga effekter av huvudpersonernas egna droganvändning, trots att författaren beskriver att flertalet använder droger regelbundet.

Boende berättar att det under flera års tid pågått öppen droghandel mitt i centrum, men att den pressats undan nu när polisen ökat närvaro. Det man undrar är varför Polisen under flera års tid accepterat att familjer i området tvingats leva i en situation där det pågår uppgörelser och öppen droghandel i centrum och först på senare tid börjat agera. Skulle detta ha accepterats i ett område där det framförallt bor människor från en mer privilegierad bakgrund? Vad är det boende tar med sig efter att ha levt i en sådan situation under en längre tid? 

En sannolik lärdom är att Polisens närvaro är flyktig och inte går att lita på

En sannolik lärdom är att Polisens närvaro är flyktig och inte går att lita på. Samtidigt är andra ungdomarnas närvaro konstant. Detta är viktigt att beakta när polisen kritiserar att de bemöts med osäkerhet och bristande tillit från från föräldrar och andra i ett utsatt område.

Författarens konstaterar i sin kartläggning att en av fem, av de omkring 50 personer som lever nära konflikten har minst en neuropsykiatrisk diagnos (vanligtvis adhd). Forskning visar tydligt att obehandlad adhd utgör en risk faktor för skolmisslyckanden, missbruk och kriminalitet. Författaren beskriver att flera av de unga som medverkar i boken valt bort medicin till förmån för sinnestämningsförändrande och beroendeframkallande droger. Hur stor betydelse har detta haft för huvudpersonernas val och förutsättningar?

Och även om musiken kan tillskrivas viss betydelse i enskilda och framförallt vissa personliga fall, är författaren enkel och tydlig i att samhällets fokus bör ligga på att åtgärda sociala bakomliggande faktorer.

Chicago har en större betydelse för bokens huvudpersoner än Mogadishu

Etnicitet, klaner och kultur, vad betyder det? Utan att säga att det ”aldrig någonsin spelar någon som helst roll” kan man säga att ”kulturella aspekter” precis som tidigare erfarenheter visar, är sekundära. Boken beskriver tydligt att de unga det handlar om, ofta är mer påverkade av sin egen delkultur, än föräldrarnas etnokulturella bakgrund.

Den närmaste ”kultur” man kan prata om är huvudpersonernas koppling till den alternativa globala ungdomskultur som företrädesvis förekommer bland unga som befinner sig längst ned i många västländers, samhällshierarki. Chicago har i det perspektivet en större betydelse för bokens huvudpersoner, än Mogadishu.

Valet för många unga som upplever att de saknar en plats i samhället har ofta stått mellan att acceptera en position längst ner i majoritetssamhällets hierarki eller ta chansen och ”satsa allt på ett kort” för att tävla om en framträdande roll i en alternativ hierarki.

En viktig sak att ta med sig är att de unga som är beredda att ”satsa allt på ett kort” ofta är de unga som upplever att de ”inte har något att förlora”. Därför är det viktigt för samhället i stort att ta reda på vilka det är som känner så och varför om man ska kunna förebygga de typer av problem boken har fokus på.

Den verklighet som beskrivs i boken styrs inte av naturlagar

En av de sista intervjuerna i boken äger rum i Spanien med en person som obekymrat beskriver sig som en ”äldre bror” eller ”mentor” till några av bokens huvudpersoner. Intervjun är en slående påminnelse om hur stark en dröm om framgång och lycka är bland människor som levt en stor del av sitt liv i ”utanförskapet och den socioekonomiska utsatthetens mörker”

Avslutningsvis. Den verklighet som beskrivs i boken styrs inte av naturlagar utom mänsklig påverkan, det som skett och sker framöver, avgörs av vad vi som individer, vänner, föräldrar, medmänniskor, tjänstemän och beslutsfattare väljer att göra.

Anders Cardell






Print Friendly, PDF & Email