Första gången jag såg det hända var före pandemin. Jag hade tagit bilen till Rinkeby, vilket jag mycket sällan gör, och körde ner från centrum mot Rinkebysvängen.
Vid 179:ans hållplats vid Knutby bollplan blev det stopp. Två polisbilar stoppade upp trafiken, en stod snett framför buss 179 och en vid sidan om. Jag såg hur två poliser ledde bort en ung man, en annan polis tryckte upp en kille mot bussen. Överallt såg jag poliser och ordningsvakter.
Över fältet, vid sidan om fotbollsplanen, sprang en liten kille, han kanske var tio, elva år. Han hade en ryggsäck och verkade springa för sitt liv. Efter honom sprang en fullvuxen man, en ordningsvakt i gul väst. Vakten fick tag i pojken och tryckte ner honom på marken.
Det måste väl ha handlat om något planerat narkotikatillslag
Jag skrek rakt ut, till ingen nytta, chockad av det jag såg. Men jag kunde inte stanna, eftersom jag blockerade körbanan för bilarna bakom mig.
Efteråt pratade jag om det som hänt. ”Det måste väl ha handlat om något planerat narkotikatillslag, eftersom det var så många poliser och så mycket våld” sade jag.
”Nej, nej”, sade min kollega, som bor i Rinkeby. ”Så där gör de hela tiden, det var en vanlig biljettkontroll. Jag har sett samma sak flera gånger.”
Kerstin Gustafsson Figueroa
