– Aj!
Evagelia Efthimoglou slog sig på tummen. Eleverna i årskurs 7 på Enbacksskolan i Tensta tillverkar skyddsvisir till Huddinge sjukhus under lektionerna i träslöjd.

I vanliga fall skulle eleverna arbeta i metall, lära sig löda, bocka och nita. Men nu står de och stansar hål i plastsidor, skär en skåra på båda sidor och fäster ett resårband med en häftapparat. Sedan fäster de ett band, som de klippt till av ett liggunderlag, så att plasten sluter till ordentligt i pannan.

– Eleverna arbetar i skyddshandskar, allt de arbetar med och rör vid är desinficerat och rent. Så fort de rör vid något annat måste de byta skyddshandskar, säger träslöjdsläraren Henrik Piehl.

Annons:

Vi satsar på att tillverka mellan 1000 och 1500 engångsvisir till på fredag

Det är han  som dragit igång arbetet. Sjukhusen saknar skyddsutrustning i arbetet med patienter som smittats av Coronaviruset.
– Vi satsar på att tillverka mellan 1000 och 1500 engångsvisir till på fredag, säger Henrik Piehl.

Ali Kadhim al-Jabori och Çınar Gavgacıoğlu står och slår hål i plastarken.De tycker båda att det känns bra att kunna hjälpa till.
– Ja, det känns bra, säger Çınar.
De har båda märkt att smittan förändrat vardagen, inte så mycket, men en del.
– Vi tvättar händerna oftare och är mer försiktiga, säger Ali.

I skolan märks det också att viruset härjar. Det är färre elever än vanligt och färre lärare. Idrottslektionerna håll utomhus.
 – I förra veckan var vi två lärare på högstadiet, istället för nio, säger Henrik Piehl.

Idén att göra skyddsvisir på träslöjdslektionerna skrev Henrik Piehl om på sin privata facebooksida och fick på så sätt kontakt med Huddinge sjukhus.
– Det känns bra att göra nytta och samtidigt visa att träslöjden är ett viktigt ämne, säger han.

Det känns jättebra att kunna hjälpa till

Wiktoria Bawolska står och fäster resåren på plasten. Hon har ett färdigt provexemplar att visa. De andra får inte röras eller provas, de ska hållas rena.
– Det är lite läskigt, man är rädd att någon av ens nära och kära ska drabbas. Men vi har bra vård i det här landet, jag är inte så rädd. Och det känns jättebra att kunna hjälpa till.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email