Porträtt av Anders Cardell

”Jag kräver att du inte slår din fru.”
Hur skulle du reagera som man, om du blev konfronterad med denna mening?
En rimlig reaktion vore att känna sig påhoppad, bli förbannad och fråga vad personen pratar om.

Vad tror du att människor som står bredvid och råkar höra ett sådant samtal, tänker?
Ett rimligt antagande är att personerna som hör detta, kommer anta att du är benägen att använda våld.

Det har blivit allt vanligare att politiska företrädare uttalar sig offentligt på sätt som innebär att människor med bakgrund från andra länder misstänkliggörs eller demoniseras. Ett aktuellt exempel är Johan Pehrsons senaste utspel om tvååriga barn. Johan Pehrson vill att barn med utländsk bakgrund som inte talar tillräckligt bra svenska vid två års ålder nu ska omfattas av hårdare krav. L-ledaren säger att undermålig svenska kan likställas med psykisk misshandel och utesluter inte att koppla in socialen i de fall där språkkunskaper brister.

Uttalandet misstänkliggör utländska föräldrars kompetens

Uttalandet är ett i raden av vedervärdiga uttalanden som misstänkliggör utländska föräldrars kompetens och intentioner, samtidigt som det ger ett sken av att vara baserat på ett utbrett problem.

Precis som meningen ”Jag kräver att du inte slår din fru” innehåller Johan Pehrsons uttalande flera underliggande antaganden och påståenden, några av dessa är:
1. Det finns ett utbrett problem att barn med utländsk bakgrund, inte talar tillräckligt bra svenska (vid två års ålder). Finns det någon forskning eller vetenskaplig studie som Johan baserar sitt utspel på?
2. Utländska föräldrar är ointresserade av deras barns språkutveckling eller motsätter sig att deras barn lär sig svenska.

Annons:

Johan Perssons placerar problemet hos föräldrarna, inte hos förskolan eller offentliga strukturer, annars skulle han säga ”förskolor eller offentliga verksamheter behöver utveckla sitt stöd för att på ett bättre sätt kunna hjälpa barn med deras språkutveckling.”

Pratet om psykisk misshandel och hot om att koppla in socialtjänsten, gör att den som lyssnar eller läser får en bild av att föräldrarna inte vill barnets bästa, att de bär på ett motstånd mot att barnen ska lära sig svenska och därför behöver tvingas till förändring.

Alla dessa utspel har en avgörande betydelse för allmänhetens verklighetsbild.

Liberalernas utspel ska läggas till alla de andra utspel som riktats mot människor med bakgrund från andra länder, den senaste tiden. Bara den senaste månaden har vi hört flera politiska ledare uttala sig mer eller mindre rasistiskt, kopplat till bland annat segregation och bostadspolitik. Det står helt klart att alla dessa utspel har en avgörande betydelse för allmänhetens verklighetsbild.

Vad blir effekten av alla dessa misstänkliggöranden, fördomsfulla påståenden och ibland rasistiska uttalanden?
Hur påverkas de som pekas ut som en belastning och motståndare till samhället och demokratin?
Hur påverkas människor som inte har personliga relationer till de grupper som pekas ut?
Vad blir allmänhetens bild av människor som anses tillhöra de grupper som pekas ut?

Allt talar för att vi kommer se fler exempel på hur politiska företrädare överger principer om människors rättigheter och lika värde, genom att skyla över existerande systemfel på vissa grupper. På detta sätt kan politiska företrädare framställa sig själva som handlingskraftiga, samtidigt som ansvaret för sociala och politiska misslyckanden kan placeras hos de utsatta, istället för hos dem själva.

Utländsk bakgrund kan förvandla liberaler till värdekonservativa fascister

Johan Pehrson säger sig företräda liberalism. Precis som Karina Cubilla nämner i en ledare i Arbetet, finns det några slutsatser man kan dra av Johans utspel: Invandrare vet inte bäst själva. Utländsk bakgrund kan förvandla liberaler till värdekonservativa fascister snabbare än man hinner säga ordet normkritik. Liberalismen sträcker sig nämligen inte bortom etnicitet i Sverige.

Innan bläcket till denna text hunnit torka, offentliggör Moderaterna med Irene Svenonius i spetsen den ”briljanta idén” om att ADHD testa alla barn i så kallade ”utanförskapsområden”.

Som ni märker pågår en tävling mot botten.
Det är svårt att veta om syftet bakom detta uttalande handlar om att komplettera kultur, etnicitet, religion med ytterligare verktyg (neuropsykiatri) för att förstärka bilden av ortens barn som avvikande.

En annan förklaring kan vara att Irenes man bytt till läkemedelsbranschen nu när bygget av nya Karolinska är klart. Kanske finns affärsmöjligheter i den potentiella förskrivning av läkemedel som den föreslagna mass diagnosticeringen skulle kunna medföra.

Anders Cardell

Print Friendly, PDF & Email