Vi fina Järvabor har haft en härlig tid. Vi har njutit av vår svenska sommar och vår härliga huvudstad. Vi har tränat och badat utomhus. Vi har cyklat, plockat bär och tagit hand om vårt närområde. Tills de auktoritära nationalistiska tonerna började tränga in i vår idyll.
Vi har åkt fram och tillbaka från fritidshuset och hälsat på hos släkt och vänner. Några av oss har vågat oss på en flygresa söderut trots flygplatskaos, pilotstrejker, värmebölja i södra Europa och klimatkris. Vi har vilat från vardagsslitet och låtit våra sår läka. Livet har lunkat på som vanligt hos oss, precis som hos alla andra i Sverige.
Men sakta men säkert borrar sig hotet om begränsade mänskliga rättigheter för oss och hat mot livsåskådningen och livsstilen för några av oss in i medvetandet. Men det spelar ingen roll vem av oss som hotas, eftersom samtliga med utomnordiskt ursprung är utpekade. Det har vi förstått. Det handlar inte om att de först tar några av oss och sedan några andra tills ingen är kvar. De tar alla med utomnordiskt ursprung på en gång. I alla fall de av oss som inte har de ekonomiska, kulturella och sociala skyddsnät som krävs. Det är syftet med uttalanden om speciella villkor för några av oss. Sen tar de förmodligen HBTQI-personer, svekfulla kvinnor och oliktänkare. Men det blir som sagt sen. När de mest reaktionära tagit över makten. Och då kommer vi inte att kunna hjälpa er.
Vi har levt tillsammans sen flera generationer
Det är smärtsamt. Vi som bor i Järva känner varandra, vi har levt tillsammans sen flera generationer. Vi vet när någon har fest och varför. Vi firar tillsammans. Vi vet när någon har sorg och varför. Vi sörjer tillsammans. Vi kramas och tröstar när det behövs, vi skäller när det behövs och vi festar när det är dags för fest. Vi känner när alla andra känner. Hotet och hatet mot våra liv sker inte smärtfritt eftersom det gör ont när folkhemmet rasar för oss.
Gör det ont hos dig?
En del tror att vi är ett gäng utsatta människor som inte talar svenska, inte kan ta hand om våra barn och ungdomar och inte arbetar samt att vi gärna lever på bidrag. Av den anledningen tror en del att storebror har rätt att bestämma var vi ska bo, hur vi ska leva våra liv och kanske till och med vilka vi ska umgås med. Därför bör det göra ordentligt ont hos dig att vi misskrediteras, skändas och lämnas ut offentligt, av fler politiker än vi förstår. Europa vet vart sådant leder.
Den auktoritära, reaktionära nationalismen har planer även för dem
Sanningen är att det finns en stor positiv kraft i orten som växer och utvecklas beroende på vilka som bor här. Ofta flyttar de starkaste rösterna från oss när de får rätt förutsättningar och nya röster, som inte är lika starka, flyttar in. Det tar tid, ibland en hel generation innan de blir lika starka som de som lämnat. Det händer att de röster som lämnat vänder sig mot oss efter några år. De tar avstånd från oss, blir rädda för att åka till orten eller är ”bekymrade” över oss trots att de aldrig kom tillbaka. De är till och med rädda för att förväxlas med oss som bor kvar.
Det de inte har uppfattat är att den auktoritära, reaktionära nationalismen har planer även för dem.
Men ortens styrka återfinns i dynamiken där många olika livsöden och drömmen om ett bra liv gör sig gällande. Och barnen, barnen till de som flyttade in, ofta materiellt barskrapade efter flykt och tusen andra vedermödor, de tar ingen skit. Mycket på grund av det intellektuella och sociala arv som vi äldre lämnar efter oss. Men en del av våra barn blir arga, inkonsekventa och aggressiva över upplevda orättvisor. Men de är också barn av den svenska tid vi lever i. Deras utarmning skapas inte i en bubbla utan beror på de livsvillkor som finns i Sverige idag. De allra flesta av våra barn knegar på, pluggar vidare och avser att påverka samhället i en positiv riktning. Och de vill ha respekt också för oss som kom för länge sen.
Privatisering av vård, omsorg och skola har påverkat orten negativt
De senaste decenniernas privatisering av vård, omsorg och skola har påverkat orten negativt. Resurserna fördelas inte längre efter behov, utan en hel del hamnar i privata fickor istället. Mindre resurser har skapat ojämlikhet i det svenska samhället och orten har fått stå tillbaka trots helt andra behov än bättre bemedlade bostadsområden. Detta faktum är det många som försöker förändra och det är tillsammans med dessa rättviseprocesser Järvabor agerar.
Några av oss har stannat och kämpar för ortens existens, andra inte. Men du hör vilka som kommer härifrån, oavsett om de numera stoltserar med en finare postort. Är det fel att det hörs var du är född eller var du är bosatt? Vad får några att tro att de är förmer än oss. Var har de sin Luther?
Med Ludvig Nordström på husesyn var en uppmärksammad reportageserie som sändes i Radiotjänst i slutet av 1930-talet. Boken om samma ämne kom att heta Lort-Sverige. Både boken och reportageserien försökte beskriva bostadsbristen på den svenska landsbygden och dess sociala konsekvenser samt eventuella kopplingar till ”det allmänna andliga tillståndet”. Misären beskrevs med ett ovanifrånperspektiv
Då som nu är lösningen solidaritet och gemenskap
Idag försöker några återskapa ett nytt Lort-Sverige genom att peka ut orten. Många av de som försöker sig på detta härstammar själva från 1930-talets Lort-Sverige. En eller två generationer bakåt i tiden befann sig deras familjemedlemmar i den tidens misär. Idag har arvtagarna glömt varifrån de kommer och vad livsvillkor gör med folks livsförutsättningar. De har glömt att stava till klassperspektivet.
Men samhället ville något annat då. Istället för att individualisera och etnifiera de ojämlika villkoren, bestämde de sig för att bygga en välfärdsstat som omfattade alla oavsett bakgrund, livsvillkor och position i samhället. Idén om en välfärdsstat byggde på ekonomisk fördelningspolitik, sociala reformer och en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Då som nu är lösningen solidaritet och gemenskap. Alla ska omfattas av det vi gemensamt kommit fram till är vars och ens skyldigheter och rättigheter. I Sverige ska inte den auktoritära, reaktionära nationalismen ta över. Ingen ny Lort-Sverige ska tas fram igen.
Tillsammans är vi starka.
Alejandra Carrasco
