DEBATT/KRÖNIKA Det har blivit fritt fram för många partier att slå hårt mot förorten för att vinna röster. Man gör det med hård retorik och föreslår hårdare straff för att väljarna ska anse att man är regeringsduglig. Jag hör att man ska vända på varje sten, men de verkar inte förstå vad de letar efter. Vi vet var det brister i vårt samhälle. Verkligheten kan inte vara tydligare.
Alla områden som idag kallas ”utsatta områden” är inte utsatta. Människorna som bor där, unga som gamla, är kompetenta och engagerade i sitt lokala samhälle och samhället i sin helhet. Men området de bor i är politiskt eftersatt.
Miljonprogrammet byggdes för den tidens behov, för arbetarna som flyttade till jobben i storstaden. Men sedan dess har utvecklingen stannat av. Fasaderna har målats om, men lägenheterna är desamma. Det har inte trollat bort trångboddheten.
Dåtidens visionärer såg den sociala orättvisan i samhället och agerade utifrån det
Dåtidens visionärer kallade inte arbetarklassen för utsatt, utan de såg problemen i samhället och byggde bostäder för att få bukt med bostadsbristen. Helt enkelt, de såg den sociala orättvisan i samhället och agerade utifrån det.
Sociala frågor och förebyggande arbete handlar inte bara om alla skjutningar, utan det politiska samtalet behöver handla också om dagens femåringar. Vad är det för samhälle de växer upp i? Har de haft tillräcklig bra förskola där barngrupperna inte har varit för stora?
De som har en diagnos, får de den hjälp de behöver? När de väl börjar skolan kommer det finnas flera lärare och elevassistenter som ser deras behov? När femåringen väl får sin första skolryggsäck kommer hen ha eget rum, eller bo tillsammans med syskon ända upp i tonåren? Kommer femåringen se framemot hösten och vintern, eller är det förknippat med oro eftersom vinterjackan blivit för liten? Kommer femåringens största dröm vara en ny jacka, istället för att drömma om att bli astronaut?
Det jag beskriver är inget jag hittar på, utan så ser verkligheten ut för många av barnen som växer upp i vår samtid. Då blir den stora frågan var ska vi lägga energin?
Landsbygden och förorterna har glömts bort av politikerna
Det är inte bara i Järva jag hör frustrationen hos folk över hur det är. Det är samma sak över hela landet. Människor älskar sitt område, men de ser att samhället misslyckas och för många av deras barn begravs för tidigt. De ser att utvecklingen under senaste 30 åren har gått åt fel håll.
Politiker kan inte göra samhällsproblemen till individens ansvar, i så fall har de missuppfattat politikens roll eller så missköter de sitt uppdrag medvetet.
För mig är saken klar. Landsbygden och förorterna har glömts bort av politikerna, kanske inte i teorin, men i praktiken.
Myndigheter och institutioner flyttar ut och service som försvinner. Landsbygden och förorten kämpar med samma utmaningar och har lika dåliga förutsättningar. Det behövs flera modiga röster som pekar på att problemet är social orättvisa.
Du som inte har röstat förut, gå och rösta
Årets valrörelse borde handla om hur vi ska bygga ett mer jämlikt samhälle, både för vår skull men också för våra barn som kommer efter oss.
Sverige är ett rikt land och har oerhört mycket resurser. Men det saknas politiker med visioner för ett bättre samhälle. Sverige behöver inte hård retorik, utan Sverige behöver reformer.
Du som inte har röstat förut, gå och rösta. Och du som har röstat, undersök om det parti som du röstade på har agerat för dig och det samhälle som du lever i.
Mohamed Nuur, V, föreslagen på plats 15 på riksdagslistan.
Valkonferensen beslutar den 12 mars.
