”Det är inte en fråga för oss.” ”Vi kan inte uttala oss i enskilda ärenden.” ”Den frågan har vi inte rådighet över.” Så brukar det låta, när politikerna svarar. Har politikerna ingen makt? Eller låter de bli att använda den?
Första gången jag rapporterade från ett möte i stadsdelsnämnden glömmer jag aldrig. Det var 2016, Spånga-Tensta hade möte i Tensta Träff. Sverigesalen var full med folk, en pågående intern konflikt diskuterades, och det var då som Mohamed Hagi Farah yttrade de bevingade orden: Kom ihåg, att all makt utgår från folket! Han ville veta varför nämnden krävde nämndordförandens avgång. Det fick han inte.
Det verkar inte spela någon roll vilka partier som sitter i majoritet
Det har snart gått tio år och jag har suttit på otaliga sammanträden sedan dess. Aldrig någonsin under dessa år har jag hört lokala politiker driva en egen fråga, som inte kommit uppifrån, från kommunfullmäktige. Vad beror det på? Varför söker man sig då till politiken? Det kan väl inte vara ersättningen som lockar?
De lokala politikerna säger ”vi kan inte ta ställning i enskilda frågor”. Just i det här avseendet verkar det inte spela någon roll vilka partier som sitter i majoritet.
Jo, jag vet att Benjamin Dousa framgångsrikt drev igenom att ungdomsgården Reactor i Husby skulle stängas. Och Ole-Jörgen Persson berömmer sig själv på X för att det var han som såg till att Folkets Husby inte fick något föreningsbidrag. Lägga ner är lättare än att satsa och bygga upp något nytt, men inte mycket att skryta med.
Stadsdelsnämnderna hade från början mer makt
Stadsdelsnämnderna upprättades 1997 för att förbättra och fördjupa det lokala demokratiska arbetet. Ambitionen var att öka medborgarnas inflytande och inkludera fler medborgare i de politiska besluten. Från början hade staden 24 stadsdelsområden, men under årens lopp har fler av dem slagits ihop och idag är de bara elva.
Stadsdelsnämnderna hade från början mer makt, fler områden att ansvara för. 2007 flyttades till exempel ansvaret för grundskolan till utbildningsnämnden, drift och underhåll av gator till trafikkontoret. Men fortfarande har stadsdelsnämnderna makt över mycket som rör medborgarnas vardag, sådant som förskolan, äldreomsorgen, kultur- och fritid, socialtjänsten, stadsmiljö och parker.
I Järva fyller stadsdelsnämnderna sin funktion, sett från medborgarnas håll. Mötena är som regel rätt välbesökta och invånarna engagerar sig i de olika förslag som förvaltningen kommer med. För det är stadsdelsförvaltningen som lägger fram förslagen, inte politikerna.
Använder politikerna den makt de faktiskt har?
Frågan är om politikerna använder den makt de faktiskt har? Jag tycker inte att det verkar så. Den enda gång jag kan minnas att en ordförande gjorde ett konkret utspel i en fråga var Benjamin Dousa under pandemin. Lokala företrädare för civilsamhället vädjade till politikerna att öppna hotellen, som under pandemin stod tomma, så att trångbodda familjer kunde flytta dit sina äldre. Om jag inte minns helt fel, så tyckte Dousa att det var en bra idé. Så bra att han ställde sig bakom kravet.
Sedan hände ingenting, och ingenting och efter ytterligare en tid lades ett oerhört byråkratiskt förslag fram. Förslaget innebar att de trångbodda själva skulle betala för en tillfällig lägenhet, och sedan söka bostadsbidrag för den extra hyran. Om det vore så att de trångbodda hade gott om pengar, då hade väl inte flera generationer bott i samma lägenhet? Jag tror inte att en enda människa ens försökte få en lägenhet på det sättet. (Benjamin Dousa lämnade tillfälligt politiken efteråt, sade att han ville ha ”ett riktigt jobb”, men han är ju som bekant tillbaka sedan länge.)
När jag läser reglementet för stadsdelsnämnderna i Kommunal författningssamling som Stockholm kommunfullmäktige fattade beslut om den 22 april 2024, så kan stadsdelsnämnderna göra en hel del. Under paragraf 6 står det: Stadsdelsnämnd får väcka ärenden hos kommunfullmäktige inom sitt ansvarsområde och i frågor som i övrigt rör stadsdelen. Men gör de det? Nog måste det finnas frågor som åtminstone en sittande majoritet skulle kunna enas kring?
Ibland, som när det gällde KTH:s flytt från Kista, så var ju alla partier överens om att det inte var bra. Men stadsdelens politiker gjorde ingenting, tog inte ett enda initiativ för att visa att Järva står enat bakom kravet att KTH skulle stanna i Kista. ”Samtal pågår i stadshuset”, hette det istället.
Fokus Järva då? Ja, vad man än tycker om det, så inte är det ett projekt som drivits underifrån.
Kerstin Gustafsson Figueroa
