På Kista vård- och omsorgsboende håller undersköterskorna i taktpinnen. Kevser Arslan, Sofia Borgs och Alex Schiappascassi Matus berättar fina och svåra stunder på jobbet.
– Vi är deras ögon och öron, och ibland deras röst, säger Kevser Arslan.
Livemusiken som spelas hörs redan i entrén. En hiss förvandlas till en taxi som skjutsar de boende mellan våningarna. Tre damer från tre olika länder skrattar gott ihop – fast de inte pratar samma språk. Från sina fönster ser de äldre ett gigantiskt kryssningsfartyg glida in på Kistas tunnelbanestation. Fantasi och verklighet flyter ofta ihop.
– De kanske inte vet vad klockan är eller vilken dag det är. De lever i sin bubbla. Det är bara att följa med, säger undersköterskan Sofia Borgs.
Hon kommer med fart från hissarna. Med kraft i rösten berättar hon om sitt liv. Hon har varit i yrket sedan hon var arton år. Efter två år på gymnasiet klev hon direkt ut i arbetslivet. Snart är hon specialistundersköterska. Uppsatsen är nästan klar och hon ser fram emot att få användning av sin nya kunskap.
Livlig fantasi är en del av demens. Boende med demens kan tro att de ska hämta sina vuxna barn på förskolan eller att deras föräldrar fortfarande lever. Ibland kan personalen hitta dem gråtandes på golvet i tron om att en tjuv har varit där. Då mår de bättre om personalen följer med i deras värld. Berättar personalen sanningen kan de äldre bli oroliga. Det förhållningssättet applicerar de bara på demensavdelningen. På den somatiska avdelningen där de boende bara behöver fysisk vård är personalen noga med att inte vilseleda någon.
Vi sitter inte och ljuger för de som är somatiker
– Det är de dementa man kan avleda. Vi sitter inte och ljuger för de som är somatiker, säger Eva Ingstrand som är verksamhetschef.
Sveriges äldre befolkning växer, enligt en rapport från Socialstyrelsen 2026. Detsamma gäller för stadsdelen Järva, enligt områdeschefen Sofia Johansson.
Det är Järva stadsdelsnämnd som fattar beslut om vem som får en plats på ett äldreboende. De utgår från Socialtjänstlagen och sina egna riktlinjer. Enligt Socialtjänstlagen har den som inte själv kan tillgodose sina behov rätt till hjälp för att få en skälig levnadsnivå. I nämndens egna riktlinjer från 2021 står det att personer som söker vård- och omsorgsboenden behöver uppfylla åtminstone ett av deras tre krav:
- Omvårdnadsbehovet ska vara så omfattande över dygnets alla timmar att behovet inte kan tillgodoses med hemtjänstinsatser.
- Om inte behov av hjälp nattetid finns men det finns särskilda medicinska behov i kombination med tillsynsbehov, som kräver närhet till sjuksköterska eller omvårdnadspersonal.
- Psykisk ohälsa, kognitiv svikt eller demenssjukdom som medför oro och påverkar den enskildes förmåga att fungera i ordinärt boende.
Riktlinjerna bestämmer även att avslagsbeslut ska vara väl motiverade och att de ska ske restriktivt, särskilt när det handlar om personer som är 85 år och äldre.
De som flyttar in på boendet är äldre och sjukare idag
Bland de som sökt till särskilda boenden och fått avslag av Järva stadsdelsnämnd i Förvaltningsrätten har följande sjukdomar och andra svårigheter uppgivits: alzheimers, KOL, hjärtsvikt, diabetes typ 2, balanssvårigheter, ångest, ensamhet och hög ålder – vissa av dem i kombination. De personerna har istället blivit erbjudna hemtjänst.
Enligt Sofia Johansson har det inte blivit svårare för äldre att bli beviljade en plats på äldreboenden. “Det är sällan man behöver vänta länge, man erbjuds ganska snabbt en plats.” skriver hon i ett mejl. Hon avstår från att kommentera enskilda fall med hänvisning till sekretess, men menar att samtliga behov kunnat tillgodoses på andra sätt än just på ett äldreboende.
Undersköterskan Kevser Arslan har jobbat inom äldrevården i 35 år. Hon vittnar om att de som flyttar in på boendet är äldre och sjukare idag än de varit tidigare år.
– Förut var det mer pigga patienter som kom. Man kunde till exempel gå ut och göra roliga saker och äta på restaurang, berättar hon.
Döden är en del av yrket
Verksamhetschefen Eva Ingstrand har också sett förändringen. I början av hennes karriär inom äldrevården var det vanligt att boende stannade på äldreboenden i sex till tio år. Idag säger hon att det inte är särskilt vanligt att någon stannar mer än tre år och att vissa av de som flyttar in borde flyttat dit tidigare. Sofia Borgs instämmer.
– Man tänker: “Åh herregud, de har ju precis möblerat rummet.”, säger hon.
Som veteran inom äldrevården är döden en del av yrket. Sofia Borgs har sett allt under sina tre decennier i äldrevården. Vissa bortgångar har varit fina. Andra har varit svåra. Hon har fått lära sig att vara stark och inte visa sig ledsen. När hon hänger av sig sin rock för dagen ser hon till att inte ta med sig sorgen.
– Döden är inte lätt. För de äldre kan det ibland vara skönt att det gick så fort, men det svåraste är att bemöta anhöriga och se deras känslor, säger hon.
Undersköterskan Alex Schiappacassi Matus minns första gången han var med om ett dödsfall på jobbet. Han fick vakta de levande ljusen i rummet och såg bekymrat på sängen med det vita överkastet. Han kände sig osäker på vad han skulle göra med säkerhetsgrinden som är till för att skydda de boende från att ramla ner; ska den vara upp- eller nedfälld efter döden? Idag har han vant sig vid rutinerna.
Det kan vara svårt att sköta om och klä en avliden person ensam. För det krävs fler händer. Ibland vill några i personalen inte se eller röra vid kroppen. Då finns det alltid någon som rycker in. Undersköterskorna är tacksamma för samarbetet de har.
– Det är viktigt med teamarbete. Om man är i samma båt och pendlar samma väg går det lättare. Om ena drar hit och andra drar dit, då är det svårt, säger Kevser Arslan.
Alex Schiappascassi Matus hjärta klappar för musiken. Intresset har följt honom hela livet. Musiken betyder allt, berättar han. När boendet bjuder upp till dans får han chansen – det är han som står för livemusiken som ekar genom lokalerna. Ett tjugotal äldre sitter längs väggarna. Dagrummet badar i solljus. Alex sitter som vanligt på trumman. Andra i personalen lockar upp de äldre på dansgolvet genom att spela med tamburiner och dansa med färgglada sjalar så att svetten rinner.
Undersköterskorna på Kista vård- och omsorgsboende är överens om att det mest givande med jobbet är att ge de boende mening. Att se och bekräfta dem är viktigt och det gäller att fånga dagen så gott det går utefter deras förutsättningar. Alla kan inte uttrycka sig med ord. Då gäller det att läsa av dem. De har kanske inte heller valt att flytta dit, utan blivit tvungna på grund av hög ålder eller sjukdom. Det kommer med ett visst ansvar.
Isabel Bergman
Anton Campbell Nordström
Dejana Todosijevic
Under 2026 samarbetar studenter från JMK, Enheten för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet, med Nyhetsbyrån Järva. Vi publicerar deras texter löpande under sommaren.
