I Husby finns en scenskola där drömmar kan bli verklighet. Där kan ortens unga; civilingenjören, den nyblivna studenten och fabriksarbetaren, få lära sig skådespeleri av professionella regissörer och skådespelare.
I vanliga fall är de 16 elever, men idag är de inte ens hälften. Snöstorm med inställda kommunikationer, förkylning och influensa är orsaken till bortfallet. Studierna är på deltid, en kväll och två halvdagar i veckan, och de flesta av deltagarna arbetar eller studerar vid sidan om. Skådespelarlinjen, som är gratis och pågår under två terminer, är ett samarbete mellan Balettakademien, Kulturhuset Stadsteatern Husby och Unga Klara.
Gruppen håller till inne i ett av rummen i teaterns lokaler i Husby. Där repar de en scen och regisseras av Gustav Deinoff som är konstnärlig ledare på Unga Klara. Den här dagen är även Karolina Mindell Kidanu på besök, som annars är skådespelare på samma teater.
Det är Karolina som staterar som publik, och kommer in flera gånger. Inledningsvis står alla tysta på scengolvet och följer ”publiken” med blicken. Sedan börjar musiken och alla går runt omkring, några dansar vilt, andra tar några danssteg. Och så plötsligt, tyst. Sedan kommer replikerna:
– Det var inget speciellt med henne
– Om något var speciellt
– Vilket det inte var
– Så hade vi märkt det!
– Vi visste ingenting
Och så en paus. De blir som kören i ett antikt drama. Så fortsätter de:
– Hon var ju speciell.
Någon protesterar, men fler är överens om att hon var annorlunda. Till och med knäpp. Men de upprepar att de inget visste.
– Vi lovar.
– Vi har en bra sammanhållning
– Det har vi
– Som klister
– Vi är en bra grupp
Och så blir det tyst igen, innan den avgörande repliken kommer:
– Men inte hon
De gör det så bra. De verkar trygga på scenen efter bara drygt två månaders kurs. De repeterar scenen flera gånger, fördelar repliker, mejslar ut olika karaktärer. De rör sig som i en koreografi. Om och om igen.
I en paus suckar en av eleverna och säger att hon tycker det går sämre varje gång de gör om scenen. Gustav Deinoff förklarar att det är en del av den kreativa processen, något naturligt, som hör till yrket. Det sätter sig så småningom.
– Det gäller att hitta en väg in i det som funkar varje föreställning, säger han.
När klockan blivit 12.30 är dagens arbete slut. Några av eleverna stannar kvar och pratar en stund. Moses Ternedal är enda killen idag, men annars är de sju av 16. Han har en del erfarenhet av skådespelaryrket sedan tidigare.
– Jag tog studenten i våras och har haft några biroller i SVT-serier, säger han.
Han spelar ner sina erfarenheter, det finns andra i kursen som gjort mer. Sharmarke Elmi är en av dem, han spelade den yngre brorsan i pjäsen 8 kvadrat, som blev en succé på Kulturhuset Stadsteaterns scen. Men han är inte med den här dagen.
De är alla överens om att kursen är fantastisk. Lärarna är professionella och de har haft Daniel Espinosa som gästlärare, Evin Ahmad har varit med på zoom, och om några dagar ska William Spetz komma.
– Det är viktigt att visa ungdomar från orten att det går att bli skådespelare, sade Olof Hanson, konstnärlig ledare på Kulturhuset Stadsteatern Husby, i en tidigare intervju i våras.
Och den föresatsen har Kulturhuset Stadsteatern lyckats bra med, eleverna kommer från orter som Kista, Tensta, Rinkeby, Alby och Skogås. Intre alla, men de flesta har stått på scen tidigare.
Aylin Karimi, som tog studenten i våras, har gått i teaterskola sedan hon var liten och även estetisk linje i gymnasiet.
– Jag var aldrig bra på matte, men jag älskade teater. Det här är det jag vill hålla på med, säger hon.
Hafsa Isse arbetar som vikarie i en grundskola och hon var med när Kulturhuset Stadsteatern genomförde ett pilotprojekt i Husby hösten 2022. Vid åtta tillfällen kom skådespelare och regissörer från Dramaten, Kulturhuset Stadsteatern och Balettakademin till Husby och höll workshops för unga mellan 18 och 25 som ville prova på skådespeleri.
– Det var fantastiskt, och vi ville alla fortsätta. Det känns som om de lyssnade på oss, när de startade den här kursen.
När Hafsa tänker på framtiden, ser hon erfarenheterna som ett verktyg.
– Jag mår så bra när jag håller på med teater, och vill använda teater i skolan, mot mobbning, och för att stärka sammanhållningen i en grupp.
Namam Muradrasoli gick ett år på teaterlinjen på Bromma folkhögskola efter gymnasiet. Nu studerar hon till socionom och jobbar på två olika ställen samtidigt som hon går kursen.
– Teater har varit en stor del av mitt liv, genom grundskolan och gymnasiet. Men jag vill bli socionom, ha det som yrke, och samtidigt fortsätta att vara kreativ. Man behöver inte bara vara en sak, vad det sedan blir i framtiden håller jag öppet.
Payvand Zanganeh arbetar annars på fabrik, men har gått ner på halvtid för att kunna gå den här kursen. Hennes framtidsdrömmar är klara sedan länge.
– När jag var elva bestämde jag mig för att bli skådespelare. Drömmen är att få spela med andra stora namn ute i världen. Jag vill bli känd internationellt, inte bara här i Sverige, säger hon.
Hafsa ler mot henne och säger:
– Det kommer att hända.
Kerstin Gustafsson Figueroa
