Därför skriver jag om Fristads servicehus

Tusen tecken

”Om jag berättar något för dig, har du tystnadsplikt då?”
Jag försäkrade kvinnan som ringde att en journalist aldrig röjer sina källor. Då började hon prata.

Det samtalet ledde till att jag träffade en grupp grannar till fastigheten som tidigare var Fristads servicehus i Bromsten. ”Politikerna sade att huset måste stambytas och tvingade 105 gamla människor att flytta. Nu hyrs lägenheterna ut för höga hyror av två olika företag. De har inte slagit i en spik ens!”

Några i gruppen grannar hade haft sina anhöriga på Fristad. ”Min pappa trivdes där, hade vänner, och ville bo kvar. Ingen ville flytta, en del ville hellre dö än flytta därifrån. Men politikerna körde över dem allihop.”

Kvinnan vittnade om ett slags desperation, gav känslan av att hon tappat allt förtroende för vårt samhälle. Därför lyssnade jag

Jag mindes protesterna på Fristad och artiklarna i media i slutet av 2019. Då skrev vi inte, eftersom Bromsten egentligen ligger utanför vårt bevakningsområde. Men politikerna som beslutade om försäljningen den gången är i alla högsta grad ansvariga för besluten i Järva idag. Och kvinnan vittnade om ett slags desperation, gav känslan av att hon tappat allt förtroende för vårt samhälle. Därför lyssnade jag.

Det ledde till en serie artiklar som vittnar om maktlöshet och maktmissbruk, kortsiktiga politiska beslut och slöseri med resurser. Ibland undrar jag om politiker och tjänstemän vet vad de beslutar, eller i varje fall vilka följder det får.

Kerstin Gustafsson Figueroa

Läs de artiklar som följde om utförsäljningen av Fristads servicehus, om protesterna, om de ansvariga politikerna och om Stockholms stads som säljer ut samhällsfastigheter för miljarder.

Print Friendly, PDF & Email