Om polisen, visitationszoner och husrannsakningar

Moderaterna vill ha visitationszoner, säger de, så att polisen ska kunna visitera människor i tid och otid. Varför kräver de det? Det är att slå in en öppen dörr, visitationszonerna finns redan.

De kör det allmänna i botten

En liten pojke i rullstol sitter ensam vid rulltrappan, uppe vid spärrarna i Sundbybergs centrums tunnelbanestation. Hans mamma har åkt ner med de andra syskonen och ställt dem nere på perrongen.

Jag håller med Zlatan

Jag läste att Fryshuset utsett Sveriges förbundskapten i fotboll, Janne Andersson, till Årets påverkare. Nä, av mig hade han inte fått något pris. Jag håller med Zlatan.

Inlåst i tvättstugan på Rinkebysvängen

”Kan du öppna?” Nej, jag har ingen nyckel. Jag är bara på besök för att skriva om den nya, supermoderna tvättstugan på Rinkebysvängen. Kvinnan har råkat stänga dörren till tvättrum 7 bakom sig. Där inne finns hennes tvätt i maskinen, men även hennes hemnyckel och mobil.

När de höjde priset till tunnelbanan då brast det

När de höjde biljettpriset till tunnelbanan då brast det. Det var en i raden av prishöjningar som drabbar vanliga människor. Folk fick nog. Tusentals gick ut på gatorna i Santiago, Chile, igår.

”Vad fan får vi för pengarna?”

Jag tillhör dem som länge hade en fast telefon. Det har jag inte längre, men jag håller fast vid Telia. Varför, frågar en del. Ja, jag orkar liksom inte byta.

Det finns inget farligare än hopplöshet

Det började redan förra sommaren, med alla bränder och hettan som inte gav sig. Den här sommaren har jag märkt att katastrofkänslan sprider sig. Inte bara det faktum att isarna smälter, och djurarter utrotas, utan även hotet om krig är påtagligt. Min yngsta oroar sig för framtiden och jag försöker lugna henne. Exemplen från historien är många, då det sett nattsvart ut men människorna ändå har lyckats vända utvecklingen rätt.

Ingenting förändras av sig själv

Tillbaka igen efter semestern. Det var en en välbehövlig vila, som inte är självklar. Inte för alla och inte överallt. Märk väl, i ett land som USA finns fortfarande ingen lagstadgad semester. I Sverige infördes en semesterlag 1938, då fick alla arbetstagare rätt till två veckors betald ledighet. Tre veckors semester kom 1951, fyra veckor infördes 1963 och fem veckor 1978.  Märk väl, i ett land som USA finns fortfarande ingen lagstadgad semester. Innan dess var rätten till semester en klassfråga, i tjänstemannayrken hade de som regel två till tre semesterveckor. Förresten, semestern är fortfarande en klassfråga. ”Vad har du gjort i sommar då?” Det kan verka vara en oskyldig fråga första skoldagen efter sommarlovet. Men kan vara en mardröm för dem som inte gjort någonting. En rapport från LO visar att en tredjedel av landets arbetare varken reste bort, eller hade tillgång till sommarstuga eller husvagn under 2018. Bland tjänstemän var det hälften så många, 15 procent, som inte hade ekonomisk möjlighet att resa bort under semestern. Betald ledighet för den som har ett arbete är en rättighet, men inget som kommit av sig själv. För ingenting förändras av sig själv. Bakom alla samhälleliga framsteg ligger många människors gemensamma…

Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det

Järvaveckan är över för den här gången. Fem dagar i tält, alldeles frivilligt. Första kvällen höll vi på att frysa ihjäl. Kväll nummer två var det varmt, men duggregn. De sista tre dagarna var det sol och ökenhetta.

Om Sjostakovitj, Leningrads belägring och El Sistema

Jag har aldrig varit på en klassisk konsert. Det är inget jag koketterar med, utan det är bara så. I min familj lyssnade vi inte på klassisk musik. Möjligen med undantag för Wienkonserten på TV på nyårsdagen. I väntan på att backhoppningen skulle börja.