I helgen hade Loran Battis (G – 21 scener från Gottsunda) och Kristian Hallbergs nya pjäs Boxningsklubben urpremiär på Kulturhuset i Husby. En nödvändig käftsmäll mot den lokala byråkratin.
Boxningsklubben handlar om Willma, en ung ortentjej som brinner för att göra något för traktens unga, och Petter, en tjänsteman på stadsdelsförvaltningen i samma område och hur deras världar möts. Willma förlorade sin bror när den gamla boxningsklubben stängde. Han var omtyckt av många, ska det visa sig. Nu vill hon göra så att inte fler barn dör för att de inte har någonstans att hänga, och ockuperar en övergiven lokal som eventuellt ska användas för ett nybygge.
Petter, som spelas av André Nilsson Hermele, försöker förklara byråkratin som gäller. Först måste man starta en förening, ekonomisk eller ideell, sedan ansöka om föreningsstöd…men då måste man ha en färdig verksamhetsidé först.
– I vilken del av processen är du? säger Petter rutinmässigt.
Willma, spelad av Willma Idris, kunde inte bry sig mindre om pappersarbetet och förstår inte ens frågan. För henne handlar det om liv och död för de barn som vistas på våra gator. Hon lyckas få med sig förvaltningens tjänstepersoner på boxningsträning…
I ljuset av Willmas kaxighet och uppriktiga realism är det lätt att förstå den uppgivenhet hon känner. Gynnar eller stjälper byråkratin lokalt engagemang?
En bekant född på 1980-talet konstaterar efter föreställningen att det svider lite av igenkänning. Att det, precis som för Petter i pjäsen, blivit lättare att fastna i möten än att förverkliga en enkel projektidé. Willmas frustration blir en påminnelse om att genuina försök av den enskilda människan också måste kunna få gehör och förverkligas genom att tjänstepersonerna släpper på garden en aning, inte minst när liv står på spel.
Boxningsklubben spelas på Kulturhuset Stadsteatern i Husby under september och oktober månad.
David Johansson
