Det händer mycket under ens balkong på 40 bast: I tidernas begynnelse spankulera Fagerros och Stjärna – eller vad de kan ha hetat – på plätten mellan skogsbryna. Har sett bildbevis på ett flygfoto. Från 60-talet, tror jag. De snappa väl åt sig ett och annat grässtrå i väntan på att bli mjölkade på Husby gård.
Men sedan växte husen på Trondheimsgatan och Oslogatan upp där skogskanterna hade varit. Och när vi flytta in var det inga kossor på tomten. Under vår balkong var det bara några buskar.
Men snart växte dagiset Smultronstället opp på stället. Det var väl tajmat för sonen. I början var det mest svenska kilar, men stod inte länge på förrän hälften av barna var iranska och det kom persisktalande personal. Det var kul, glada barnröster hördes från gårn. Fast de hade kunnat smörja trehjulingarna bättre! Lussekatter och lucia på hösten och newroz med liten brasa på gårn, guldfisk och persiska delikatesser, vid vårdagjämningen.
När gänget varsnade bängen slank de ut och lubba till skogs
Men etniciteten i Husby ändrades. Det kom andra barn från all världenes ändar. Men då gick sonen i plugget. Och dagis stängdes. Efter ett kort mellanspel med vuxenverksamhet bommades huset igen och fick stå och förfalla. Enda aktiviteten var att man väcktes av snöröjning mitt i natten, det plogades en väg fram till dörrn som ingen använde. Nån skolfastighetsbyråkrat hade missat att huset stod tomt. En dag för tio år sen hördes skarpa smällar och stök från kåken. Ett gäng tonåringar slog inredningen sönder och samman. Man ringde bylingen. Men när gänget varsnade bängen slank de ut och lubba till skogs. Sent nästa kväll stod dagis i ljusan låga. Fick brinna ner till grunden. Det tog många påstötningar och mer än två år innan det röjdes upp efter branden. Sedan har det funnits flera medborgarförslag att göra något vettigt med tomten.
Men naturen fick ta över. Lika bra det. Och nån städning av plätten förekom inte. Den låg inte under stadsdelsnämnden utan under exploateringsnämndens domvärjo. Lagom till pandemisommarn lånades den ut som bas för dem som byggde det så kallade Kulturstråket. Tunga fordon på tomten, buller och damm från högar med jord och grus. Den sommarn kunde man inte vara på balkongen. Men de gjorde fint efter sig, jämnade till och städade opp. Några dagar senare var det nån som körde tvärsöver tomten så det vart djupa fula hjulspår. Och så har det fortsatt.
Många fler än vi i kåkarna runt omkring hade klagat på bygglovet
För tre år sedan upptäckte vi att det hade beviljats bygglov för fyra padelbanor i direkt anslutning till våra sovrumsfönster och balkonger. Vi i vårt hus överklagade. Och länsstyrelsen satt stopp för det planerade padelbullret. Och när vi såg länsstyrelsens bifall till våra besvär upptäcktes att det var många fler än vi i kåkarna runt omkring som hade klagat på bygglovet.
Sen har det varit lugnt. Men härom veckan kom en hiskelig maskin och harvade opp buskar och gräs på tomten. Ett oherrans liv var det. Den följdes av gräsklippare. Och nu har de ställt opp röda och gröna trälådor att plantera i. Har redan grävt opp bärbuskarna som dagiset planterade och flyttat dem till de färggranna lådorna. Och nu fick vi ett ryck, använde Stockholms stads app ”Tyck till” för att undra om det nu inte vore läge att ta ner den krassliga asken, som vi skrev om förra året. Stan svarade att stadsdelen höll på med ett ”projekt” på tomten, men inte hade rådighet över asken, men skulle tipsa den gåtfulla exploateringsnämnden. Och si! Nu kom två raska karlar. Den ena klängde opp i trät med en motorsåg, den andra tog emot på backen och efter bara ett par timmar var allt som var kvar en hög ris på marken. Asken som när vi flytta in, bara var en liten en liten buske, var plötsligt puts väck. Saknad bara av hackspettarna!
Mats Leander
