Igår kväll inleddes årets upplaga av Somalisk kulturfestival i ett fullsatt Kista träff. På plats bjöds bland annat på traditionell somalisk dans, presentation av ett nytt poesiprojekt och filmvisning.

Degmo Daar, som representant för arrangerande Somali Nordic Culture, berättade inledningsvis om att syftet med festivalen är att fortsätta skapa dialog mellan generationer och förståelse för den somaliska kulturen.

Med öppningsanföranden på både somaliska och svenska äntrade olika talare, som Mohamed Hagi Farah, biträdande finansborgarråd Anders Österberg, kulturborgarråd Torun Boucher och Järva stadsdelsnämnds ordförande Rashid Mohammed scenen. De lyfte fram hur viktiga de kulturella evenemangen är, för trygghet, som mötesplats och som ett berikande inslag i Stockholm.

Annons:
Annons:

Det finns 30 olika diktformer inom somalisk poesi

Därpå följde dansuppvisning av dhaanto, en traditionell somalisk dans framförd av ”Jij Jiga band” från Göteborg. Nytt för i år är – förutom en utbildnings- och jobbmässa – att de lanserar ett nytt svensk-somaliskt poesiprojekt. På plats fanns Abdibashir Hirsiguled och Birgitta Wallin från tidskriften Karavan för att läsa upp dikten ”Smak” av Asha Luul, på svenska respektive somaliska.
– Poesin har en central plats i den somaliska kulturen, det finns 30 olika diktformer inom somalisk poesi, berättade de.

Genom projektet, som inspirerats av Poetry Translation Centre i Storbritannien, vill de bygga broar, skapa förståelse och öka intresset för somalisk poesi.

Innan kvällens sista punkt, filmvisning av den nederländske och Kenyabaserade regissören Ahmed Farahs nya film Ayaanle, hölls en paus för möjlighet att fika och besöka de olika stånden i entrén. Somalisk thé, sambusas och halva samt böcker och konst fanns till försäljning.

Efter filmvisningen hölls ett regissörsamtal mellan Ahmed Farah, som fanns på plats, och Maureen Hoppers från CinemAfrica. Många intresserade frågor om narrativ, inspelningsförhållanden i Kenya respektive Somalia och representation ställdes.

– Ni är bästa publiken hittills, sade Ahmed Farah efter visningen.

Folk här kanske saknar hemma mer?

Varför var det den bästa publiken?
– De var engagerade och skrattade på rätt ställen. Jämfört med visningar på andra ställen, som i London eller i USA, sade han till Nyhetsbyrån Järva.

Vad tror du att det beror på?
– Jag vet inte, men folk här kanske saknar hemma mer? I London finns så många somalier. I USA är de mycket mer högljudda under visningen.

Rinkeby kallas – precis som Eastleigh i Nairobi där filmen utspelar sig – för ”Lilla Mogadishu”, kände du till det?
– Jag har hört talas om det, jag ska dit imorgon.

Se resten av programmet under helgens festival här.

David Johansson