Föreställningen Vem var min pappa? av och med Mustafa Zatara, har fått fint mottagande överallt. På onsdagskvällen spelade han för sista gången (för i år?) på hemmaplan i Rinkeby Folkets Hus. Alla var där.
Mustafa har spelat sin föreställning under hela året och har recenserats till och med två (!) gånger i Nyhetsbyrån Järva. Vi har följt hela processen, från planering till färdig föreställning, och tänkte inte skriva mer. Men gårdagens föreställningen var något alldeles speciellt.
Alla var där; Moises från Grekiska föreningen, Iman från Familjehuset, Galdem från Husby, Hagi Farah (såklart), Damir från Det gror i betongen, personalen i Folkets Hus och flera årskullar ungdomar som annars hänger i huset. Och naturligtvis var hela släkten Zatara där, med pappa Hasan i centrum.
När föreställningen börjar närma sig slutet, och Mustafa lirar lite med kryckan, balanserar den på foten och sparkar upp den i luften – då släcks lamporna. Effektfullt, men det är inte slut. Han påminner oss alla om att vi sitter i samma sal som den gången då Carl Bildt och Birgit Friggebo försökte få Rinkebyborna att sjunga We shall over come, som en protest mot rasismen.
– Vi vägrade sjunga då, sade Mustafa, men nu sjunger vi tillsammans.
Och så spelade han Mohammed Assafs Dammi Falastini.
Kerstin Gustafsson Figueroa
