Karen Austin inledde debatten om trygghet under Järva röstar med att läsa ett vittnesmål från en ung kille på 22 år.
– Jag satt och åt på McDonalds och flera poliser tog tag i mig och kastade in mig på toaletten. Jag blev sönderslagen och visiterad. Sedan gick de därifrån utan att säga något.

Panelen som diskuterade Trygghet för vem? på Folkets Husby under lördagen bestod av biträdande polischefen i Järva, Anders Djurestad, kriminologen Leandro Schclarek Mulinari, Mohamed Ahmed, mer känd som Speedy, Rashid Musa och Nasteho Tahlil.

– Jag tror att många här kan relatera till det vittnesmål som Karen läste upp. Vi är många som blir utsatta för rasprofilering och många vill driva en rättsprocess. Men ord står mot ord och polisens ord väger alltid tyngre, sade Rashid Musa.

Barnen ska lita på poliserna, inte vara rädda för dem

Nasteho Tahlil, som är en av mammorna som nattvandrar i Rinkeby, kände också igen historierna.
– Många ungdomar och barn blir behandlade så där av polisen, jag har bevittnat det själv. Man känner sig frustrerad och maktlös som förälder. De som ska skapa trygghet är de som ansvarar för de här handlingarna. Barnen ska lita på poliserna, inte vara rädda för dem.

Speedy, som i vanliga fall arbetar på Blå huset i Tensta, hade känt sig misstänkliggjord, både på jobbet och i vardagen.
– Jag passar tydligen in på beskrivningen av en kriminell, det är en stigmatisering, helt enkelt.

Otrygghet är ett större begrepp, det kan vara ekonomisk otrygghet

Leandro har forskat om rasprofilering och är en av dem som står bakom den trygghetsundersökning som gjordes av Folkets Husby 2020. Han breddar begreppet trygghet, det handlar inte bara om skjutningar.
– Ja, det är viktigt att göra det . Otrygghet är ett större begrepp, det kan vara ekonomisk otrygghet, en otrygg bostadssituation, otrygga framtidsutsikter på av rasism, en rädsla att åka in till stan, och så vidare.

Karen Austin, som modererade samtalet, frågade då biträdande polischefen i Järva, Anders Djurestad:
– Är hela poliskåren rasistisk?

Han gav ett långt svar utan att svara på frågan.
– Det handlar om en stor organisation med väldigt många medarbetare. Jag har arbetat 20 år som polis på gator och torg, men ett år som chef i Järva.

Anders Djurestad gav intrycket att polisarbetet fungerar mycket bättre nu

Han berättade om sina erfarenheter av stenkastning under kravallerna i Husby 2013.
– Våra metoder var inte helt rätt då, men sedan 2016 arbetar vi med begreppet tillsammans. Vi måste arbeta kommunikativt och relationsskapande, vi ska lyssna, mötas i kommunikation, vi ska ställa oss frågan – vem jobbar vi för?

Anders Djurestad fick flest frågor, och gav intrycket att polisarbetet fungerar mycket bättre nu. Han berättade att han har beordrat sina patrullerande kolleger att sluta åka bil, utan istället gå i området mellan klockan 10-21, för att förbättra kontakten. Men varken deltagarna i panelen eller publiken verkade ha märkt av någon förbättring.

Poliserna är rädda för mina barn

– Men varför går ni fyra och fyra, frågade Nasteho. Är ni rädda? Det är den bilden jag får. Poliserna är rädda för mina barn. De pratar bara med varandra, ser inte sig omkring, det är vi och dem.

En ung man i publiken beskrev livet i Järva så här.
– Vi lever i ett område där vi sover med helikoptern ovanför oss och vaknar med poliser som visiterar ungdomar. Det känns tufft.

Jeffrey Ighe tyckte att polisen hade problem med sin självbild.
– Det verkar inte finnas någon självkritik inom polisorganisationen. Det är en stor organisation, men inte vilken organisation som helst. Ni har rätt att utöva våld.

När jag ser polisen blir jag rädd. Ni är Ryssland och jag är Ukraina

En annan av de unga männen, som satt längst bak i salen, höll med honom.
– När jag ser polisen blir jag rädd. Ni är Ryssland och jag är Ukraina.

Rashid Musa sade att det behövs ett paradigmskifte till hur vi diskuterar om brott och straff i samhället. Men han konstaterade man inte vinner några val på förebyggande åtgärder. 
– Man kan jobba brottsbekämpande utan att rasprofilera. Det är viktigt att bekämpa brott, men inte på bekostnad av människors värdighet. Det är inte bara polisen ansvar, utan även politikernas. Det är valår och de vill ha våra röster. Vi tänker inte rösta på partier som bedriver en diskriminerande politik. Vi har sett de senaste tio åren vilka det är som vill skicka ut människor från landet och bygga murar. 

Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email