Det var en ovanlig fikastund i morse. Man firade min födelsedag, en dag i förväg. Birgitta hade sagt åt mig att inte ta ner något fikabröd. Hon hade nu tagit med sig kaffe, tårta och tre sorters kakor som hon bakat själv!
När jag kom ner var det redan många i vår hörna. Britt-Marie hade också bakat en stor sockerkaka och tagit med en extra termos med kaffe. Sen sjöng de för mig och hade köpt två fantastiskt fina orkidéer. Nu får jag äntligen användning för mina stora blomkrukor igen.
Det kom 15 personer. Personalen hade kört ner tre av våra kompisar tidigare än vanligt. Ibland hinns det inte med. När jag skall beskriva en dag i 5:an, där jag bor i en tvårumslägenhet, så är det roligt att skriva om den här dagen.
Mina tre barn och min sonhustru bjuder mig på födelsedagskalas
Vi avslutade fikat 11.30 och klockan 12 kom min dotter och fixade giroärenden åt mig som så ofta. Sen åt vi lunch tillsammans, en jättegod kycklinggryta och grönsaker och lite rosévin. Under tiden hann vi också se VM-reportage i TV. Hon fick se sin favorit Vanessa Kamga komma på fjärde plats i diskus. Det blev ju svenskt rekord! En stund senare fick vi se Andreas Almgren bli trea på 10 000 meter. Också jättefint.
I morgon tar vi oss ut till en restaurang vid havet. Mina tre barn och min sonhustru bjuder mig på födelsedagskalas. Yngsta sonen tar tåget från Göteborg och reser till Stockholm. Han lämnar hästar, jobb och paddeltävlingar för att fira mamma. Vi hinner med ett par timmar i min lägenhet innan han måste hem igen.
Här är man aldrig ensam
Dottern och jag handlade sen lite godis inför morgondagen. Så generösa förberedelser för mig denna födelsedag!
Nu, några timmar senare framför TV:n, alla gamla kära filmer ser jag om och om igen. Jag ser med lugn förväntan på morgondagen, som allt oftare, sen jag flyttade hit till servicehuset i Kista. Här är man aldrig ensam. Det finns nästan alltid någon i de gemensamma lokalerna.
Inga Harnesk
