Om konsten att balansera

”Vet du, det har aldrig varit värre än idag.” Hon har bott i Sverige i över 40 år. Hon är etablerad, respekterad och på alla sätt integrerad. Men hon är muslim. ”Förr så fick man frågor som ’varför äter ni inte gris?’ Eller ’har alla män fyra fruar?’ Men idag har även de, som vi betraktat som våra vänner, vänt sig emot oss.” Hon tänker på Jan Guillou. Han som skrev bokserien om Arn, just för att förändra bilden av muslimer. Men idag tillhör han en i kören av röster som kräver att slöjan ska av. Vi ses på Kista folkhögskola när ärkebiskopen Antje Jackelén är på besök. I samtalet som uppstår mellan muslimer och kristna, frågar en representant från Svenska kyrkan om inte islam ska genomgå en reformation. Då svarar Abdulkader Habib, mannen som grundade landets enda muslimska folkhögskola: ”Jag vallfärdade till Mecka en gång. När vi skulle kasta stenarna på djävulen, så är vi många och det kan vara svårt att nå fram. Då får man ta några steg för att komma närmare, men man kan inte gå för nära, för då får du de andras stenar i huvudet. Det handlar om att balansera där emellan.” Just där…

Nu är det dags igen

För tio år sedan arbetade jag i ett stort europeiskt teveprojekt som hette Muslim i Europa. Det var reportage från tolv olika länder och programmen sändes i ännu fler. I samma projekt sände vi också den första muslimska modevisningen i svensk teve. Unga kvinnor  i hijab gick på catwalken. Vi som arbetade tillsammans den gången kände att vi var en del av en våg som var på väg att vända utvecklingen. Vi hoppades och trodde att samhället hade förändrats, att muslimer skulle slippa förklara sig och sin tro oavbrutet, att fördomar och diskriminering skulle minska. Så fel vi hade. Idag är vi tillbaka på ruta ett. Och ofta är det slöjan som diskuteras. Denna bit tyg, som kallas sjal eller hijab, och som knyts på ett särskilt sätt runt kvinnans huvud. Sjalen betraktas ofta som något bakåtsträvande när det handlar om kvinnors frihet och självständighet. Men den kan lika gärna vara en symbol för just frihet och självständighet, ett sätt att visa sin identitet och kräva att bli accepterad utan att behöva anpassa sig till samhällets förväntningar på hur man bör klä sig. Tjejerna som spelade i pjäsen HIjabis på Dramaten, som jag träffade i Tensta förra året, ville inte…

Där de riktiga historierna finns

I mitt hus, med 20 lägenheter, är det en enda som prenumererar på en morgontidning. Jag. Mycket tyder på att papperstidningarna kommer att försvinna. I alla fall de som kostar pengar. En av mina vänner var nyligen i New York. Vi har jobbat ihop i många år och en sak vi har gemensamt är att vi alltid letar efter en dagstidning. Alltså, en papperstidning. Men trots att hon befann sig på den del av Manhattan där universitetet ligger hittade hon inga tidningar. Tidningskioskerna verkar ha försvunnit. Bokhandeln sålde bara böcker. Till slut frågade hon portiern på hotellet var hon kunde hitta en dagstidning. ”Du kan få en av mig”, sade han och gav henne en New York Times. I tidningen läste hon en intervju med CNN:s stjärnreporter Christiane Amanpour. Det är en lång artikel om vad #metoo har betytt och vad problemen med falska nyheter, ”fake news”, innebär. I slutet av intervjun får hon frågan vad som krävs för att bygga upp journalistikens trovärdighet igen. Christina Amanpour svarar att de ekonomiska nedskärningarna är ett stort problem, och leder främst till en sämre lokal journalistik. Och hon tror på kraften i lokala nyheter. “Det är där som de riktiga historierna finns.”…